Saturday, January 28, 2006

Qué me pasa?

¿Uelo mal? ¿Soy fea? ¿Soy gorda? ¿Soy aburrida? ¿No puedo tratar con la gente? ¿Soy mayor? ¿Qué me pasa? ¿Por qué ya no me quieren? Uno tras otro se desaparecen...
Pensamientos antes de quedar dormida.

Pensamientos a la hora de despertar.
Si el sexo es bueno la persona me trata mal, y después de una temporada no aguanto mas y me tengo que soltar (sí, como una perra). Si la persona me trata bien y estoy a gusto con la relación, entonces, después de una temporada me aburro y por no aguantar más me escapo.

Me quedo pensando en ¿por qué estoy ahí. Hur har jag hamnat där? ¿Cómo he llegado tan lejos? ¿Por qué no he desaparecido antes? Jag ligger och tänker på den perioden då jag var som svagast, då jag kunde stiga upp, se mig i spegeln, upptäcka en finne, falla ihop på golvet störtgråtande och därefter totalvägra gå utanför dörren på hela dagen. Eller så kunde jag stå och skölja av en tomat, tappa tomaten, falla ihop på golvet störtgråtande, helt utan kraft att bara lyfta upp tomaten igen och skölja klart den. Men oftast så satt jag bara och grät tre-fyra timmar i sträck, utan att egentligen ha någon orsak till varför jag grät. Ibland slutade jag tvärt gråta, tittade upp och ut genom fönstret och försökte komma på ett snabbt sätt att komma bort, för att sedan ge upp och fortsätta gråta.

Mitt i mina tankar ringer telefonen, klockan är 20.45. Det är födelsedagsbarnet som ringer och säger att han igår glömde bort att ringa mig och att han just nu fick saldo på telefonen igen. Det skulle inte vara någon middag, det blir nästa vecka istället. Lika bra egentligen, jag har ingen lust att gå utanför dörren idag. Men hade det inte varit för den planerade middagen så hade jag antingen träffat två tyskar eller en norsk arkitekt. Tänk om jag verkligen hade velat göra någonting ikväll? Då hade jag blivit rasande.. Det känns som ännu ett av hans tricks för att försöka styra mig. Men så är det bra sex också....

1 comment:

sedermera said...

ja du...man får vara glad när de där perioderna av att börja gråta precis hela tiden går över - man fattar aldrig riktigt hur det går till men plötsligt är allt bara bättre...gaah hjälp, glömde vart jag egentligen ville komma med det här för plötsligt såg jag en så fin länk i min högra ögonvrå! vegankrubb, yey! jo det jag ville säga var nog att du inte är ensam om att må sådär ibland, det kanske känns bättre att veta det iaf även om det såklart också är jobbigt att veta att så många mår så dåligt...