Det är undersökningar som dessa som många icke-akademiker inte kan förstå varför man lägger ner tid och arbete på. Resultaten man fick fram genom den omfattande undersökningen är föga förvånande, hade man frågat en person med lite inseende i det svenska samhället och familjelivet så hade man säkerligen fått samma svar. Men som någon av Nobelpristagarna (kommer såklart inte ihåg vem det var) sade i sitt tal, även förväntade resultat är viktiga resultat. Nu har vi det ju bara bekräftat från en omfattande svensk undersökning, att en traditionell uppdelning ger mer positiva resultat för familjelyckan än den eftersträvansvärda jämställdheten. Varför tvinga till förändring, då vi redan har ett lyckat koncept? Men, jag vill betona möjligheten till det fria valet. De som vill leva i totalt jämställda relationer ska få göra det (märk plural-formen av relation, ja, vill du ha flera relationer samtidigt, så ha det då -bara du inte gör mig och min familj illa). Vill du räkna antalet dagar du hämtat och lämnat barnen på dagis, vill du räkna antalet tallrikar som plockats i och ur diskmaskinen, vill du räkna antalet tvättade, strukna och vikta skjortor, gör det då! Själv vill jag försöka få allt att rulla på, där alla drar sin strå till stacken, efter förmåga. Men kom ihåg att inget av alternativen gör någon till den sämre sorten!
I övrigt, nu när den kvinnliga kandidaten är borta så kan jag helhjärtat önska att det blir Obama vi får se som president!
EDIT: Jag läser igenom det som jag nyss skrivit och får en känsla av KD över mig... LÄSKIGT!!
PS. Jag är INTE KD!
No comments:
Post a Comment