Flygbiljetter: 3.212,89 sek

Jag har drabbats av något jag kallar Lisa-syndromet. Det innebär att se saldot på sitt konto minska i hastig fart och först tänka HJÄLP! för att i nästa stund lugna sig med orden ja ja, det ordnar sig!

Äntligen har jag köpt en ryggsäck! Jag har gått i flera år och väntat på denna stund! Nu har jag världen framför mina fötter... Det sorgliga är att min vän i Barcelona lyckats köpa en ryggsäck för 39€ medan jag fick punga ut med 1.328 svenska riksdaler, men då fick jag ett regnställ också! Det blev en 55 liters Everest Flexible Q, den är röd och grå i färgen och med massor av fickor och finesser.

På måndag börjar min semester, eller egentligen har den väl redan börjat, sedan jag bestämde mig för att skippa morgondagens tenta, men på måndag börjar min semester, för det är då jag åker iväg. Den 10de juli börjar jag jobba igen, jag har alltså fyra veckor ledigt. Under dessa fyra veckor har jag fyra saker schemalagda, de är följande:

12 juni kl 15:00 - 18:30 Arlanda - Barcelona
13 juni kl 07:00 - 11:05 Barcelona - Malaga - Melilla
06 juli kl 06:00 - 08:15 Barcelona - Amsterdam
09 juli kl 18:45 - 20:40 Amsterdam - Arlanda

Jag ska alltså, den sista helgen av ledigheten, besöka mitt ex i Rotterdam. Det ska bli intressant.. Jag har inte sett honom på ett och ett halvt år, inte sedan vi stod på Rotterdams flygplats och sade att vi kanske ses en dag, efter att han förklarat att det var fel tidpunkt i livet som vi...

Imorgon ska jag träffa K. Hon har flyttat in i sin lägenhet nu. Eventuellt (förhoppningsvis) så kommer också J och lilla K imorgon. Jag måste komma ihåg att ladda batteriet till kameran! :-)

Nu ska jag göra klart det sista som vi har kvar på en kurs.. Det vore skönt om vi kunde få in allt innan Sveriges första VM-match. Åh, jag hoppas att man kan se Sveriges matcher i Marocko!! De är ju fotbollstokiga i Marocko, så förhoppningarna finns.

Simsalabim.

planering, planering, planering...

mailen går varm, fram och tillbaka. diskussioner, funderingar, inköpslistor. planering. endast fyra dagar återstår innan jag startar min resa, fem dagar återstår innan även mina reskamrater är på vägen. spänningen stiger. förväntningarna stiger. utgifterna stiger. tur att skatteåterbäringen kommer in på kontot imorgon!

Är jag säker på att svenska är mitt modersmål?

Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar, jag tänker på att det är så mycket lättare att förstå saker än att använda dem själv. I det här fallet tänker jag på språket. Man förstår så mycket mera än vad man kan använda själv.

Ta det spanska ordet puente tex, vi vet alla att det är vad man kallar perioden, en dag ledigt följt av en dag arbete följt av helg, eller tvärtom, helg följt av en dag arbete följt av en dag ledigt. Jag har länge gått och tänkt att det är ett väldigt bra uttryck, undrar om vi har något liknande i svenskan. Inte före nu, med först Kristihimmelsfärdsdagen och sedan nationaldagen (på djävulens heliga dag, 06/06/06) som jag har upptäckt den svenska motsvarigheten, klämdag. Det är ett ord jag hört förut, men inte tagit åt mig för att använda själv. Jag tror dock att jag lärt mig ordet och kommer ihåg det nu, så jag kan använda det nästa gång det behövs.

Nu återstår bara att upptäcka den svenska motsvarigheten till lappiskans spittoger...

just ja.. när drömmarna inte går ihop.

Att fastna med håret i torktumlaren är ingen bra idé i min familj, man får bara höra frågan om när jag ska klippa av håret. Att bli vegetarian är i stort sett omöjligt, ett kort exempel är min mors reaktion (en suck och ett "men" uttryckt med avsky) då jag på offentlig plats konstaterade att jag inte skulle ta sallad eftersom den ena sorten innehöll fisk och den andra gris.

Hur var det där nu med att föräldrar ska ge samma signaler och hålla samma linje? Av min mor har jag genom uppväxten fått höra hur tjock jag är och att jag inte skulle äta mera, medan min far hävdar motsatsen då han påstår att jag ser ut som en anorektiker (okej, det är en överdrift -jag vet). Men en sak är de överens i och det är att jag inte ska pola med någon arab...

om x går mot plus oändligheten så går f av x mot e; den naturliga logaritmens bas.

Att känna sig överflödig i den här världen är inte någon speciell känsla, det är liksom en likgiltig känsla, varken bra eller dålig. Då man vet att man inte egentligen är något dåligt, bara överflödig, lite extra än vad som behövs, då finns det ju ingen orsak till att ha en dålig känsla. Och varför det inte skulle vara en bra känsla behöver jag kanske inte argumentera för.

Många har drömmar, små flickor som vill bli prinsessor i rosa slott, tonårskillarna som drömmer om proffskontrakt i NHL eller Premier League, eller Skandia-chefer som drömmer om ännu högre bonusar. Men vad händer om man inser att drömmen egentligen inte är så bra som man trodde? Då flickan inser att man föds till prinsessa, tonårskillen blir medelåldersmannen med ölmage och Skandia-chefen hamnar på hispan. Många kanske redan kommit på andra tankar, andra drömmar. Den platta magen till sommarens bikinisäsong, en svart lamborghini-cab, och många är de planer som smidits bland fängelsets lyckta dörrar.

Min flickdröm var att få ett bra jobb, stabil familj och 3*V (Villa, Volvo, Vovve). Så kom drömmen om att få hjälpa andra som inte har det lika bra som jag, men efter att ha insett att bästa sättet att hjälpa dem på är att ge dem medlen för att kunna göra det själva så behövs jag inte längre (annat än för att upplysa resten av världen om problemet och samla in dessa medel, men det är inte min grej). Min största dröm just nu är möjligen att Sverige ska vinna fotbolls-VM, men då kan jag ju få vänta ännu några år.

I denna västra och nordliga värld, full av överflödighet, är det tur att det finns ett par killar som kallar sig Layo & Bushwacka!. Då jag lyssnar till deras musik kan jag liksom fly in i en drömvärld utan drömmar och bara njuta av att bara vara! Tyvärr är även deras tid i den här världen ändlig; den naturliga rytmens gång.

Ha-Ha-Hallelujah - Karaoke på Ullis i Upplands Väsby

(För de oinsatta: Vinnarlåten i Eurovision Song Contest 2006 spelas av monster-gruppen Lordi, den heter "Hard Rock Hallelujah" och var Finlands bidrag till tävlingen.)

Nu vill jag vara trött och bara sova! Jag var trött tidigare, men fick inte sova. Nu får jag sova, men är inte trött.

små funderingar...

Varför säger vi på svenska jag håller tummarna medan man på både engelska och spanska (eventuellt flera språk) säger jag korsar fingrarna för att uttrycka en sista ansträngning så att en önskad händelse ska gå vägen?

Varför är det så vanligt bland dagens unga (läs: mig och minst två av mina vänner) att prata om man istället för jag?

Varför dör alltid mina blommor?

*I cross my fingers*

Heippa! Nå, no är jag häär i Ååbo igen. Det är lustigt, när jag för en gångs skull gör bra ifrån mig så går jag omkring och misstänker att jag gjort fel. Det är precis så det är med inträdesprovet. Det var lätta frågor och jag svarade noggrant på dem, men just för att de var så lätta är jag säker på att jag missat något.

Jag håller tummarna för att det ska gå vägen...

finally...

In one hour I have to get up again; wash my face, brush my teeth and get going to catch the taxi. Hopefully it'll be the last time...

tråka...

Jag hade något att blogga om tidigare, men jag minns inte vad.. Eventuellt skulle jag bara nämna mina 7,4 km på 42 minuter, men det borde ha varit något av större vikt. Just detta inlägg kommer att bli en enda lång ramsa av gnäll, en stor del onödigt gnäll men det finns också något som ligger bakom...

Sedan jag kom hem till mamma och bror har jag fått slava, med undantag av måndag förmiddag -då jag sov. Igår var det middag med las abuelas, idag blir det avslutningsmiddag för min bror -frågan är om han kommer att dyka upp eller inte. Jag har hackat grönsaker, bakat kakor, dammsugit, plockat blommor.. you name it! När min halv-timmes vilopaus äntligen kommer ska jag hinna göra allt studerande som ska vara gjort till imorgon (glöm det!) och ännu mera saker (kommer till det).

Just nu ligger jag på ett kallt köksgolv då det trådlösa nätverket av någon anledning vägrar att fungera, min far skriker åt mig för att min bror inte är bäst i klassen och min bror skriker åt mig för att jag.. jag vet inte varför, men härjar det gör han! Inatt kl 02.30 ska jag vara inne i Mariehamn för att därifrån ta taxi till Långnäs och färjan till Åbo. Vad jag nu ska dit och göra när jag inte hunnit förbereda mig något?!

Vi har fått klartecken från Fes. Jag väntar på svar från Tanger och Rabat. Jag väntar också på svar från Barcelona (och Liverpool?)! Men visst, jag får väl fortsätta med mitt eget race..

thoughts...

Post nr 100.

Jag avskyr när jag inte kan få ut mina fullständiga tankar och genom bokstäver konkretisera dem. Känslan av ouppfylld förmedling uppstår och jag blir bara trött och irriterad på mig själv då jag inte kan uppnå en inre harmoni genom att formulera mina problem.

Härmed vill jag också uppmärksamma denna bloggs 100:de inlägg! Det ska jag fira med att gå och lägga mig och sova!! Hörs...

P(r)opaganda

I lördags blev det Popaganda, trevligt. Kvällen avslutades i en korridor på Lappis i sällskap med ett gäng spanjorer. Jag var hemma och i sängen vid fem-tiden. Söndagen var vigd åt paella, solen strålar när jag vaknar men inom tjugo minuter hade det börjat att åska, paellan var inställd. Istället brunch på café i Gamla Stan, portionerna var mini-små. Bikini-tittande på Åhlens. Uppraggad av en haitier på Cityterminalen. Tillbringade buss och båtresa till de vackra öarna i sällskap med en trångsynt åländsk blivande doktorand i biologi, inriktning cyanobakterier och ännu någon sorts plankton. Kan man verkligen ha så genuint olika syn på livet? Eller, ursäkta "livet".

Ibland känns det verkligen bara så meningslöst att försöka förklara sitt tankesätt. Jag vill inte känna mig som någon översittare, men när det inte verkar finnas utrymme för alternativa tankar hos samtalspartnern så kan man inte känna något annat. Är det verkligen så att mainstream-människor inte känner till något annat och därför inte heller gör något aktivt val gällande åsikter? Och de som känner till och har rum för att bearbeta alternativa tankar är de som inte längre är mainstream? Tråkig värld man lever i...

mainstream fakta: +luis har flickvän (men jag har tänkt bjuda på middag ändå -om vi bara får ihop våra scheman). +alberto? +hicham i rabat verkar trevlig. +jag missade emmanuels spelning i lördags -igen. +jag missade reggae-spelning på limpbar i fredags och taabu "missed me there". +christer verkade bli besviken när han inte hann "få omkull mig" innan ex:et och sonen kom tillbaka från kreta. +alexander börjar bli otålig och vill ha svar om oss. +jag har inte hört något från oussama sedan den morgonen han ringde mig då jag var hos em, börjar eventuellt bli orolig eftersom han brukar svara på sms. +stolt över att jag sade sanningen om att jag "already meet a lot of people and I can't be meeting more" till johni, tyvärr förstod han inte och prackade på mig sitt telefonnummer efter att jag totalnekat till att ge mitt (det är ändå framsteg i nej-sägande).

estoy medio involucrado en una vida con problemas...

Acabo de mirar la pelicula Maria, llena eres de gracia - Maria full of grace (2004). Llevo mucho tiempo quisiendo mirarla, aunque no se si hoy ha sido el mejor dia elegido para hacerlo. Mis planes de irme a dormir muy pronto se destrozaron pero Manuel Castells va a ser el siguiente autor que leere.

El tema de la pelicula no es ningun tema nuevo para mi. Es un tema de cual no he hablado casi nada - a propósito - porque no me pudiera defender en una posible discusion. Puedo "justificar" mi uso de drogas con la explicacion de que las tomo con moderacion y de que las tomo porque busco la aventura que me den. Lo mas importante es que estoy completamente consciente de las implicaciones que pueda tener usandolas. Pero cuando la gente se preocupa por mi salud, tomando drogas, yo me preocupo por la gente que las lleve para mi. El tema que me ha dado quebraderos de cabeza es pensando en la gente que pone su vida en peligro para traerme el polvo blanco, y de eso se trata la pelicula de esta noche.

En cuestion de legalizar las drogas o no, hay dos asuntos que para mi son los mas importantes, la seguridad de la gente que trabaje con los negocios de las drogas y la libertad de eligir usandolas. Cuando hablo de la gente que trabaje con los negocios de drogas, hablo de ellos que no tengan posibilidades de eligir otra cosa. Y cuando hablo de la libertad de eligir usando drogas o no, hablo de gente como yo, que las usa de vez en cuando y porque tenemos curiosidad de conocerlas. Estoy totalmente consciente de que las drogas han destrozado muchas vidas -igual como el alcohol, que tambien es una droga.

Hay muchas cosas que se mueven por dentro de mi cabeza y no voy a contarlas todas aqui -lo siento. Solo he hecho una nota de un tema, entre todos, que ocupa mi mente y mis pensamientos. Desafortunadamente, la mayoria de las veces pensando en temas como este, no encuentro ninguna solucion. Viendo el mundo de hoy, sin propuestas en como mejorarlo, me da una sensacion de siendo un inutil. No puedo seguir mirando todo lo malo sin, por lo menos, intentar mejorarlo. Pero donde empiezo??

Vår ruset

Idag har jag avverkat 5 km i regn och med genomblöta skor! Tacka vet jag simning där man (förutom att vara klädd för att bli blöt) i tävling får sin egen bana var man kan göra vad man vill och slipper tränga sig fram. Men trots allt detta så fick tävlingsmänniskan i mig blodad tand och vill nu satsa på nästa steg -tjejmilen. Ett är nästan säkert, det är att K och jag kommer att köra något av sommarens återstående lopp på inlines! (Det beror lite på vilket av loppen man fick använda inlines). Problemet är bara att jag kommer vara utan träning i tre veckor...

Imorgon ska jag att sitta i en ångbastu på Centralbadet och njuta av dagens effort. Trots att våra 27-28 minuter inte är något att skryta med, så är det ändå en bedrift jag är stolt över! :-)

Vid tio-tiden imorgon kväll får jag HC besök!

Stammis på Sture?

Kl 14.56 ringde min far för att snacka skit. Efter samtalet tvingade jag mig ur sängen för att koka kaffe och försöka bota min "krappis" på det sättet -med sömn fungerade det obviously inte. Världen är full av orättvisor, i Afrika svälter folk medan vi i västvärlden kastar mat vi inte gillar, många kan dricka litervis med alkohol utan att känna minsta värk dagen efter medan det räcker med för lite sömn före en utekväll för att jag ska ligga utslagen (nej, jag drack ingen alkohol, men likväl vaknade jag imorse med huvudvärk).

Alexander ringde nyss, han fick en utmaning -om han målar om alla skyltar där det står Kristineberg till Ch istället för K, då har jag lovat att gifta mig med honom.

Som ni kanske förstår så blev det ingen paella idag, men de har lovat till nästa helg... Och som ni kanske förstår så lyckades jag motstå frestelsen att övernatta i en lägenhet med nyinköpt säng vid Hammarbyhöjden. Jag är stolt över mig själv! Katta hade fått i uppdrag att hålla i mig hårt, så att jag inte skulle ha möjlighet att närma mig den där sängen, men hon behövde inte arbeta hårt.

Jag "var tvungen" att berätta för K igår vad Oussama livnär sig på. Hon sade att hon kanske inte skulle tycka om att höra vad jag hade att säga, men att jag skulle berätta allt ändå. Efteråt säger hon avslappnat att "man kan inte rå för sina känslor". Hon undrade därefter om han även använder.. Jag förklarade att han påstår sig ha slutat, det hade varit ett tillfälle att berätta att även jag.. Men jag lät bli, det kanske hade blivit för mycket. Jag undrar verkligen vad hon tänkte på när jag berättade om O, och jag undrar vad hon skulle tänka om jag berättade om mig. Hon verkar reagera väldigt avslappnat, samtidigt som jag tror att det är en avlägsen värld för henne.

Jag har aldrig riktigt känt K så jätte bra, vi har ju mest umgåtts genom andra. Men när vi nu har träffats mera bara hon och jag, så tycker jag bara mera om henne för var gång. Hon är väldigt öppen till allt nytt, även om det ibland kan vara chockerande för henne till en första anblick, men så tänker hon efter och ändrar inställning. K har det inte lätt nu men hon ser verkligen fram till sommaren, det ska bli "hennes sommar" och jag unnar henne det..

K (greken) hade igår för första gången uttalat en känsla!! Han har fortfarande uppträtt som att inget speciellt skulle hända, som att ingen förändring var i sikte, trots att hon gång på gång tagit upp ämnet. För bara någon dag sedan hade han undrat om K ville åka till Norge eller resa runt med honom i Europa i sommar. Igår hade han sagt att det kändes som att de skulle genomgå en skilsmässa.

Om jag skulle bli tvungen att välja någon av de personer jag träffar så skulle valet stå mellan Oussama och Alexander. Den ena värre än den andra, samtidigt som båda troligen har förbättrats på något. Den ena är (eventuellt) accepterad av mina vänner och den andra av min familj. Utgångsläget i livet är helt olika för båda, och båda utgångslägena känns ganska främmande för mig.. Det är tur att jag inte måste välja någon av dem just nu!