Stammis på Sture?

Kl 14.56 ringde min far för att snacka skit. Efter samtalet tvingade jag mig ur sängen för att koka kaffe och försöka bota min "krappis" på det sättet -med sömn fungerade det obviously inte. Världen är full av orättvisor, i Afrika svälter folk medan vi i västvärlden kastar mat vi inte gillar, många kan dricka litervis med alkohol utan att känna minsta värk dagen efter medan det räcker med för lite sömn före en utekväll för att jag ska ligga utslagen (nej, jag drack ingen alkohol, men likväl vaknade jag imorse med huvudvärk).

Alexander ringde nyss, han fick en utmaning -om han målar om alla skyltar där det står Kristineberg till Ch istället för K, då har jag lovat att gifta mig med honom.

Som ni kanske förstår så blev det ingen paella idag, men de har lovat till nästa helg... Och som ni kanske förstår så lyckades jag motstå frestelsen att övernatta i en lägenhet med nyinköpt säng vid Hammarbyhöjden. Jag är stolt över mig själv! Katta hade fått i uppdrag att hålla i mig hårt, så att jag inte skulle ha möjlighet att närma mig den där sängen, men hon behövde inte arbeta hårt.

Jag "var tvungen" att berätta för K igår vad Oussama livnär sig på. Hon sade att hon kanske inte skulle tycka om att höra vad jag hade att säga, men att jag skulle berätta allt ändå. Efteråt säger hon avslappnat att "man kan inte rå för sina känslor". Hon undrade därefter om han även använder.. Jag förklarade att han påstår sig ha slutat, det hade varit ett tillfälle att berätta att även jag.. Men jag lät bli, det kanske hade blivit för mycket. Jag undrar verkligen vad hon tänkte på när jag berättade om O, och jag undrar vad hon skulle tänka om jag berättade om mig. Hon verkar reagera väldigt avslappnat, samtidigt som jag tror att det är en avlägsen värld för henne.

Jag har aldrig riktigt känt K så jätte bra, vi har ju mest umgåtts genom andra. Men när vi nu har träffats mera bara hon och jag, så tycker jag bara mera om henne för var gång. Hon är väldigt öppen till allt nytt, även om det ibland kan vara chockerande för henne till en första anblick, men så tänker hon efter och ändrar inställning. K har det inte lätt nu men hon ser verkligen fram till sommaren, det ska bli "hennes sommar" och jag unnar henne det..

K (greken) hade igår för första gången uttalat en känsla!! Han har fortfarande uppträtt som att inget speciellt skulle hända, som att ingen förändring var i sikte, trots att hon gång på gång tagit upp ämnet. För bara någon dag sedan hade han undrat om K ville åka till Norge eller resa runt med honom i Europa i sommar. Igår hade han sagt att det kändes som att de skulle genomgå en skilsmässa.

Om jag skulle bli tvungen att välja någon av de personer jag träffar så skulle valet stå mellan Oussama och Alexander. Den ena värre än den andra, samtidigt som båda troligen har förbättrats på något. Den ena är (eventuellt) accepterad av mina vänner och den andra av min familj. Utgångsläget i livet är helt olika för båda, och båda utgångslägena känns ganska främmande för mig.. Det är tur att jag inte måste välja någon av dem just nu!