couscous -eller ksksou som man säger i marocko

Är hemma hos svärmor igen. Det är fredag och det bjuds på traditionsenlig couscous, jag vet att jag börjar bli mätt när suget efter lben sätter i. Lben är en dryck som kommer från att man skakar en flaska med mjölk som kommer opreparerad från kon, efter tillräckligt skakande tar man bort smöret som samlats till klumpar. Till smaken påminner det väldigt mycket om surmjölk, men det är så mycket godare. Hur ska jag klara mig utan svärmors couscous och lben när jag flyttar härifrån??

När jag skrev ksksou i rubriken så kom jag ihåg ett annat konstigt ord, ktb. Ni kan ju fundera på hur det uttalas och vad det kan betyda! ;-)

Jag satt idag på sängen och repeterade högt de suror ur Koranen som jag har lärt mig utantill. Jag vände på mitt huvud och såg ut genom fönstret, precis då kom en liten fågel och satt sig på fönsterkarmen. Den tittade på mig ett tag och när jag förvånad avbröt mitt reciterande, flög den iväg igen.

Egentligen inga större nyheter.

Jag är ingen nygift brud längre... Den sista henna-målningen på händerna försvann i förra veckan och på fötterna är det inte mycket kvar. Snyft...

Min hals gör ont och näsan är täppt –jag vill inte vara förkyld! Snyft...

Lisa, läs och häpna! Har ägnat morgonen åt att kamma/borsta mitt hår (som i dagsläget har en längd, någonstans mellan 0,5 och 83 cm). Jag försökte upptäcka någon frisyr som jag inte tidigare haft och som skulle passa på mig, men utan vidare framgång. Jag fortsätter med min luffarstil!

Min man borde i detta nu vara på franska ambassaden på intervju, studentvisum processen håller fortfarande på... Jag måste också fixa visum, här i Marocko. Min vistelse blir 90 dagar och en vecka. Man får vistas 90 dagar utan visum.

Är det förresten någon som känner till en hyrbar lägenhet till rimligt pris i Paris from januari 2008?

Om två veckor startar Ramadan!

senaste nyheterna

Fredagkväll, plötsligt lystes himlen upp och strax efter kom mullret. Jag funderade ett tag på om det kunde vara något av de omtalade terroristhoten som blivit sanning i all sin storhet eller om det faktiskt var åska (det är sant -hjärntvätten har fungerat väl, även på distans). Det visade sig vara Tor som var ute och slog med sin hammare (hedniskt av en muslim att skriva så... egen kommentar) och efter några minuter kom det även ett ca tre minuter långt regn. Japp, det är sant! Det regnade igårkväll. Andra vattendroppar än de som kommer från grannen ovanför när hon tvättar fönsterbrädet har jag inte tidigare sett i det här landet. Al-hamdoulillah, idag strålar solen igen och allt är som vanligt!

Idag åker jag och min man incha allah till Casa, vi ska träffa en vän till min man och dennes fru och son. Frugan och jag ska sedan ut på stan och shoppa kläder till mig, yippie!! Ni vet ju vad jag tycker om att shoppa... Men det är ett nödvändigt ont, här är kläder lite billigare än i Europa och min garderob för en office-hijab är i stort non-existing.

Senast jag skrev så avslutade jag med att berätta vad jag just då var upptagen med. Idag är det inte lika aktuellt, vi fick besök av någon avlägsen släkting och denna person kände inte för att berätta när hon skulle åka igen, så jag och min man försökte hålla minen uppe och underhålla henne när vi egentligen hade andra saker vi borde göra. Det största problemet för min del var att besöket inföll just under den här underbara "veckan innan.." då jag alltid hoppar upp ur sängen med glad min och bara älskar livet. Ni vet...

Mjaha. Skulle jag gå och baka bröd nu innan min man kommer hem igen och ska ha lunch?

PS. Jag hittade inga kläder alls i Casa (staden där folk går klädda som västerlänningar i större grad än västerlänningarna själva, det är ju inte sådana kläder jag söker) –mitt hopp står till Rabats myllrande gatuförsäljning och en omtalad liten butik för office-hijabs. Inte blev det något brödbak heller, tiden var knapp och jag sparade khmiran (jästen) till en pizza istället.

PS 2. Ledsen att jag inte svarat pa kommentarerna an, jag jobbar pa det.. :-)

Mamma Mia!

Mina husmoderliga sidor har visat sig igen. Gårdagen, min mans första arbetsdag efter den två veckor långa semestern, ägnade jag åt städning, tvättning och –hör och häpna- bakning. Egentligen började det hela redan kvällen innan, när jag i ett försök att skapa lite "hemstämning" tillagade risgrynsgröt till middagen. Igår tog jag alltså resterna av gröten och mixade ihop en Ålands Pannkaka med kardemumma som min älskade mor tagit med sig hemifrån.

Sedan fortsatte jag arbetet i köket med att baka kanelbullar, om jag inte missminner mig, så var det första gången jag blandade ihop en bulldeg. I brist på utrustning fick jag istället för att kavla degen med en vanlig kavel, ta en kastrull som jag rullade fram och tillbaka. Bitsocker är det enda sockret vi har hemma, så för att få strösocker att lägga på bullarna fick jag gnida två strösockerbitar mot varandra för att smula sönder dem. Med tanke på att jag varken har våg eller dl-mått för att mäta hur mycket jag tog av varje ingrediens (inte ens på smörförpackningen finns det smarta sträck utmärkta som antyder hur många gram smör du tar) så måste jag erkänna att resultatet var över förväntan. :-)

I tisdags var jag och min man på konsert. Sufi-musik. Det var minst sagt en intressant upplevelse! Musiken är skön, ibland undrar jag däremot om de anstränger sig för att spela i otakt eller om det bara blir att spela i otakt då musikanterna ofta sitter och pratar med sin granne. Det intressanta är att just otakten ger musiken takten... (Undrar nu vad min musikkunnige fd kollega anser om mina begränsade musikkunskaper när jag gör dessa uttalanden...) Efter en stunds spelande och sjungande blev det dags för sufiernas dans. Det är nu skådespelet börjar, ett skådespel som efter ett tag nästan övergick i obehaglighet. Några av dansarna föll till golvet medvetslösa, ingen nämnvärd oro syntes bland kollegorna och efter ett tag steg dansaren upp och fortsatte i skådespelet. Även några deltagare tappade befattningen och dansade hysteriskt och någon slutade även med att trilla medvetslös till golvet. I ett skede stod en arg man och stirrade på mig, tydligen reagerade någon på svart färg då de kom in i denna hypnos och jag blev tvungen att täcka mitt redan täckta huvud. Det hela påminde om någon liten kristen sekt i USA, där mötesdeltagarna talar i tungor och blir besatta av Den Helige Anden -eller vad det nu är.

Al hamdoulillah så är varken jag eller min man inne på det här spåret, må Gud vägleda de som gått vilse. Till nästa konsert ska vi incha allah bege oss iväg innan dansen börjar...

När jag nu ändå är inne på religions-spåret igen (som vanligt) så måste jag passa på att berätta om insikten jag fick för någon dag sedan. På mina sommarbruna knän har jag två fläckar på samma ställen på respektive knä, ena fläcken är mitt på knät och den andra strax under knät. Fläckarna har förbryllat mig under en längre tid, jag kunde inte förstå varifrån de kom, om de var blåmärken som inte gjorde ont när man tryckte på dem, eller om det var någon form av symmetriska pigmentfläckar. Liksom män som ber mycket under unga år sägs kunna få bönemärke i pannan, har jag fått två bönemärken på varsitt knä av att sitta på golvet och gå ner i sujud under bönen. Det är fläckar att vara stolt över, med andra ord!

Texten ovanfor skrev jag for nagon dag sedan, foljande dag steg jag upp och bakade scones... ;-) Snart kommer det incha allah uppdatering om vad jag sysslar med just nu... KRAM!

Tack för allt!

Hej alla nya och gamla läsare! I have been absent for some time, men jag har haft ett fullspäckat schema och då är inte (hör och häpna) internet prioriterat... Jag har haft besök! Underbart besök! Det var härligt att träffa mina vänner igen! Och det var precis när jag behövde dem som mest! Det mesta började kännas jobbigt i ett land som varken tänker på säkerhet, "praktiskhet" eller effektivitet, men så kom mina vänner som räddande änglar från en klar himmel. En känsla av eufori dränkte min kropp när jag mötte dem på flygplatsen. Tack för att ni kom!

Mamma var även på besök (och likaså pappa), hon bodde hemma hos mig och min man under sin tio dagar långa vistelse. Tack vare mamma kunde jag behålla henna-målningen någon dag längre, eftersom hon efter någon dag ofrivilligt stillasittande absolut skulle ta sig an hushållsarbete med både diska, städa och tvätta. Hon gav även mig och min man några värdefulla lugna stunder tillsammans, skilda från kaoset som omgav oss. Tack mamma!

Det har varit fest här, bröllopsfest i sann religiös marockansk anda. Jag fick sitta på en tron iklädd sagolika kreationer i varierande färger, eller, hade jag bara fått sitta där så hade det säkert varit lugnt, det värsta var när jag skulle traska i trappor upp och ner, med metervis med tyg framför fötterna. Efter den första chocken från fotografierna (där jag ser ut som en elak diktator-drottning med glödande röda ögon och svartmålade ögonbryn) börjar jag nu acceptera både teatersminkningen och färgen på klänningarna. Det var nog inte så illa i alla fall... Inte så att jag skulle behöva falla i gråt efter modevisningen... :-D Hela festen kan jag inte se som annat än en rolig tillställning där jag bland annat tillfredsställer min väns önskan om att gå på ståtlig bröllopsfest (ledsen att vi inte uppfyllde önskan om bärstol däremot), och inte riktigt som en bröllopsfest genomsyrad av min och min mans strävanden till måttlighet. Jag bifogar en bild på tronen jag satt i under festligheterna.

Jag tar en paus i skrivandet för att göra min man sällskap vid lunchbordet, självklart är det även han som tillagat maten (på tal om muslimskt förhållande)...

Nu har som sagt gästerna åkt hem och jag har haft tid att vila upp mig, återigen känner jag igen det landet som jag blev förälskad i då jag för ett år sedan kom hit för första gången. Det ljuvliga människorna, livet, rytmen, ljuden, dofterna... Saken blir nog inte sämre av att jag känner mig lite hemma var gång jag ser den blå finskregistrerade skåpbilen stå på en parkering i mina hemkvarter.

Eftermiddagen har jag tillbringat på diverse flygbolags hemsidor. Den 18 september bär det av till Paris, jag hittade varsin enkelbiljett till mig och min man för sammanlagt 50€. Den 24 september åker jag vidare till Stockholm med ett norskt flygbolag jag inte tidigare provat på, på en vecka planerar jag sedan att hinna med att besöka diverse orter i norra Europa innan jag sedan åker tillbaka fullastad (har betalat för två väskor á 20 kg på returen) till Paris.

dagens påminnelse: livet i denna världen är inte evigt

Att gå omkring och vara rädd för terroristdåd här i Rabat känns som överkurs, lite för avancerade sätt att dö på. Istället har jag närapå mist livet (okej, jag överdriver -som vanligt! men lite läskigt var det i alla fall) vid två tillfällen de senaste dagarna. I lördags höll jag på att bli överkörd av en bil som i accelererande hastighet kör om en annan bil (som i sin tur körde om en stillastående bil), det enda jag ser är bilen som i ökande hastighet kommer körande rakt mot mig. Jag klämde hårt i min stackars mans hand men det var tur att han var där och höll ett stadigt grepp om mig så att jag inte gick bakåt för att undkomma bilen från höger, i marockansk anda stod vi på vägens mittlinje och det kom bilar även från andra hållet... Söndagkvällen såg jag fram emot att tillbringa i lugn och ro med min man, det skulle bli första kvällen vi var hemma sedan flytten. Kvällen började underbart, när vi hörde böneropet för maghreb-bönen bestämde vi oss för att gå till moskén och be, väl hemma igen tillagade min man ataye. När vi sedan sitter och avnjuter teet hör vi oljud från trappuppgången, två-tre smällar och en massa rop. Min man går och kollar efter vad det är som händer, han försvinner ut i trappuppgången och kommer sedan tillbaka och säger åt mig att ta på mig kläder för vi måste gå ut, there is a fire. Jag kastar på mig min djilaba och slänger en sjal runt huvudet samtidigt som jag ser en massa rök komma nerifrån i trappuppgången. Med mammas ord i huvudet om pärmen med viktiga papper som vi har hemma och som vi ska komma ihåg att ta med oss ut om det börjar brinna (och om möjlighet ges till att ta pärmen med sig, naturligtvis -undrar var den pärmen befinner sig idag) tänker jag på om jag har något viktigt jag måste ta med. Med en flygvärdinnas erfarenhet försöker jag komma ihåg om jag skulle ha sett någon eldsläckare i lägenheten. Jag säger åt min man att ta med telefonerna och pengarna, men jag får till svar att så farligt är det inte... Det visar sig att tvättmaskinen i lägenheten under oss hade kortslutits eller exploderat (eller något) då de boende gått ut en kort stund för att handla mat, grannarna hade slagit in dörren och släckt elden. Själv blev jag stående i trappuppgången iakttagandes kaoset, en äldre kvinna tog min arm och höll den hårt fram tills brandmännen kommit och kunde konstatera att allt var lugnt.

Äntligen har jag fått klarhet i med vem vår bröllopsfest anordnas!! Det är H:s kusin som bor i Frankrike, han har fått en son för mellan fem månader och ett år sedan (jag kan ju inte vet allting) :-) tillsammans med en fransyska som konverterat till islam för några år sedan, samma fransyska som jag pratat med på skype sedan våren alltså. Suck, ibland vet jag liksom inte om det bara är jag som är extremt trög, eller om det faktiskt är så att folk inte alltid är så tydliga med all information... :-)

Vad gäller lägenheten börjar det kännas mera som ett hem, i helgen skurade min man golvet och jag skurade väggarna på toaletten och i duschen, igår monterade jag dessutom på en ny toalettring som visade sig vara för liten, men det är bättre än ingenting för drygt en månad. Vi hittade en mixer i köksskåpen och vi har lånat en elektrisk ugn av svärmor. Så allt börjar bli renare och köket välutrustat. :-) På tal om svärmor.. Hon kom på första besöket igår, med khalti B och lilla H i släptåg. Det var dags för mig att visa mina kokkunskaper... Traditionsenligt välkomnade vi gästerna med te, därefter serverades middagen. Eftersom man helst undviker att vara ute sent på kvällen, stannar kvällsgäster ofta över natten, vilket också var planerat med våra tre första gäster. Imorse dukade jag alltså fram grönsaker och honung på frukostbordet (en arabisk-nordisk frukost), innan vi sedan begav oss iväg hem till min mans föräldrahem för att tvätta kläder och handdukar.

Innan jag avslutar för idag vill jag ännu än gång ställa en fråga till mina (få men hängivna) läsare. Vad kan man göra för att arbeta mot på fördomar? Min fråga grundar sig på ett påstående jag läste i följande artikel @ Women's eNews, "Girls don't have the same capacity for sciences that boys do, said Francis Mulumba, a science teacher at the school. Sådan inställning skrämmer mig...

Smått & Gott -nyheter från mitt liv som hemmafru

Det är intressant det där med hur man klassificerar musik olika, speciellt har jag problem med kategorierna rock och pop där man ibland inte kan veta i vilket fack musiken skall placeras. Vi lyssnade igår på marockansk radio och de spelade någon mystisk vacker musik, sådan musik som jag gillar men som inte är elektronisk musik, min man förklarade att det är marockansk popmusik. Marockansk popmusik?? Letar du på fnac eller på vad-den-nu-heter-den-där-mega-stora-cd-butiken-som-gått-i-konkurs-i-centrala-stockholm, så skulle du snarare leta under kategorin world music, och jag skulle definitivt kallat musiken för etno snarare än pop... Ganska intressant ändå!

Nu ska jag kanske inte sitta och prata musikstilar här, jag har egentligen betydligt större nyheter att komma med... Efter att några skruvar fallit på plats och jag, som den sanna amatörshejk jag är, har analyserat olika fatwas som publicerats på nätet, så kunde äntligen H och jag ingå ett äktenskap inför Gud. För att ett äktenskap skall vara giltigt inom islam, så bör tre punkter uppfyllas;

• båda parterna är överens om att de vill ingå äktenskap med varandra
  
• överenskommelse gällande 'maher' -gåvan som brudgummen ger bruden
  
• tillkännagivande/kungörelse av äktenskapet

Utan större förklaringar så konstaterar vi att två av punkterna varit klara och bestämda en längre tid, det enda som återstod var kungörelse av äktenskapet. H:s mamma ställde återigen upp för oss och tillagade en middag för några vänner till familjen, därefter räknades vi som 'husband and wife'. Äntligen fick jag somna inslingrad i min mans armar! Dagen efter kom H:s kompis H, för att hjälpa oss flytta till vårt nya hem. Vi packade bilen full och åkte iväg.

Jag börjar redan känna mig hemma här, gårdagen gick åt till städning av de köksutrymmen som vi kommer att använda. Idag tar jag en städpaus, imorgon väntar dusch och toalett på att skrubbas. Det är pinsamt att erkänna, men mina fingrar värker från gårdagens diskande, men jag skyller på att jag brände mig på varmvattnet i köket imorse...

Vi har fortfarande kvar att legalisera vårt äktenskap, enligt de marockanska och finska myndigheterna, för det så måste jag nog be magistraten på kobben att skriva ut ett nytt intyg -det gamla verkar ha försvunnit på posten (liksom intyget från svenska polisen -som jag betalade nästan 200 spänn för).

Kanske jag skulle göra någon nytta idag också, och inte bara sitta här och babbla?

The truth about the talibans...

This says quite a lot about the talibans, I think. The talibans are known for its strict interpretation and practice of Islam. Why don't they apply these strict rules on something as drug dealing? Because they need the money to kill innocents? Selling alcohol and drugs are great sins even for a moderate muslim, and doing it because they need the money is not an excuse. May Allah guide them onto the right path!

Resande...

Marocko arresterar 15 misstänkta terrorister

Finska UD har tydligen kommit på något om att det skulle vara farligt att resa till Marocko, och har därför försökt avråda folk från att åka. En god väninna som är på väg hit har därför ringt upp UD för att höra vad de egentligen pysslar med, hon får då höra att man lugnt kan åka och att det är lika stor risk att det smäller där som i New York, London, Paris etc. Man ska alltså bara akta sej lite extra och "respektera kulturskillnaderna".

Svenska UD har inte avrått resande till Marocko.

Nu ska jag incha allah sova! Imorgon kommer incha allah H hem igen!!

PS. Jag pratade idag med granntjejen (som hållit mig sällskap den här veckan) och H:s mamma om terrorism, vi var alla överens om att de stackrarna är vilseledda. Det hör INTE till islam att döda oskyldiga; barn, kvinnor och män. Vi vet också alla att det inom islam är förbjudet att ta självmord (dvs, tar du självmord så kan du glömma paradiset). Hur kan man då förklara dessa självmordsbombare som, förutom sig själva, även spränger oskyldiga i luften?

jag brinner!

Jag börjar med att önska mina läsare en trevlig fredag! Egentligen borde jag nog inte blogga i det här läget, det enda positiva jag kommer att skriva så har jag nog redan skrivit..

Jag befinner mig i ett brinnande tillstånd, svetten rinner och jag är helt matt. Det är bara 28 grader (enligt väderflickan på Rabat flygplats), men jag har däremot feber.. Inte nog med det, jag har glömt mina inloggningsuppgifter till en av nätkurserna jag håller på med. Jag har ju alla inloggningsuppgifter sparade på min dator -som för en tid sedan valde att sluta fungera. Jag berättade om det.. En dag så vägrade den bara att starta.. En liknande sak hände mig tidigare, men då gällde garantin ännu.. Det är helt klart ett måndagsexemplar jag har fått! Efter påtryckningar har jag även formaterat min blivande mans dator (den jag nu använder och i stort tagit över genom att sätta svenska tangentbordet som default :-D ). Problemet nu är att jag inte kan installera Office-paketet, installationen stannar halvvägs och säger något kryptiskt på franska.. Jag sitter här och vill skriva klart ämnesbeskrivningen till min uppsasts, men att arbeta i wordpad är inte så roligt. Och inte kan jag tänka klart, utan blir mest bara störd av mina feberyrningar.

Hindersprövningen som lades på posten där hemma för tre veckor sedan har fortfarande inte kommit. Som jag mår nu så skulle jag inte vilja något hellre än ligga ensam hemma och inte behöva sitta och vara trevlig utan att kunna kommunicera.. :-S Jag hoppas att pappret kommer snart! Nu ska jag skölja av mig med lite kallt vatten (händer, mun, ansikte, armarna upp till armbågen, hårbotten, öron och fötter -ni vet vad det gäller.. :-) ), sedan ska jag söka styrka och uppmuntran från den allsmäktige. Efteråt väntar couscous... Så där helt jätte hemskt har jag det nog inte, men ibland när man är sjuk så måste man få tycka lite synd om sig själv.. :-) Imorgon kommer H incha allah äntligen hem igen!

Should I be scared?

Intressant...

Men jag hittar inga engelskspråkiga nyheter om tsunamin som drog med sig några människor igår från Rabats stränder.. Men de pratade om det på nyheterna på tv idag, jag förstod bara inte vad de sade.. :-(

Dagens hadith på IslamGuiden

Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade:

Den starke är inte den som är bäst i brottning, men den som behärskar sin ilska.

[Bukhari, Muslim]

Angående islam -igen...

Jag är extremt bloggaktiv idag! :-) Jag började fundera på en sak, och när jag funderar på saker så kan jag ha svårt att släppa det..

Ibland får jag uppfattningen att folk inte tror det finns något mellanting mellan sekulärism och islamsk extremism.. Är det så? Alltså att det är vad folk tror? Det är ju liksom inte så i verkligheten, alltså att det inte skulle finnas något mellanting. Vad är era erfarenheter? Märks det att jag söker svenskspråkiga konversationer?? :-D

Idag besökte jag en ny moské igen, för maghreb-bönen. Det är så underbart när man kan hänga med i sunna-surorna i de två första raka!! :-) Det uppmuntrar till vidare studier.. Men jag är så otroligt långsam på att lära mig något utantill.. Har hållit på med sura 104 i evigheter nu, känns det som.

Må Gud välsigna dessa kvinnor

Intressant läsning för oss muslimska feminister (och övriga)... @ Women's eNews.

Artikeln är skriven av Shahnaz Habib som (jag citerar från artikeln) is a Muslim woman who has not been circumcised, forced to wear a hijab or denied an education. She writes fiction, literary nonfiction, criticism and poetry, and lives in a state of flux, approximately located in Brooklyn, N.Y. Det är nog intressant det där med att man måste poängtera att hon inte är "könsstympad" (för att använda en av mina finlandssvenska vänners känd bloggares ord) eller tvingad att göra hijab.

Angående mäns deltagande eller inte... Vore det enligt sekulära regler, så skulle jag anse det vara helt kucku och mansförtryckande att inte låta männen delta. Nu handlar det om en religion som uppmuntrar till skilda umgängeskretsar mellan män och kvinnor, vilket också det (liksom det sekulära synsättet) har sina för och nackdelar (men mest fördelar ändå :-D ). Jag vet inte helt var jag ska ställa mig i den här frågan. Vad tänker ni? Skulle kanske mäns deltagande tillåtas, men att de ändå skulle ha någon slags egen avdelning? Jag tycker att det är viktigt att en organisation som denna står upp för alla muslimska kvinnor, vilket betyder att de som följer en strikt könsuppdelning inte ska behöva uteslutas från mötena.

Dagens hadith på IslamGuiden

Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade:

När sexuell eftergivenhet sprider sig bland folk tills dess att det blir accepterat, då kommer infektioner och dödliga sjukdomar, men även sådana sjukdomar som inte fanns hos deras förfäder kommer att sprida sig bland dem.

[Upptecknat av Ibn Maja, Al-Bazzar och Al-Baihaqi]