Monday, December 19, 2005

Terapi

En ensam kvinna söker en en man
Svar till: Hjärtat talar sant
En pessimist i sitt livs form
Jag vädrar blod, det luktar sorg


En utomjordings kärlekstörst
En undran vem som svek vem först
Ät fett och socker tills du spyr
Eller blir en fyra-tons martyr
Sälj dig, sälj dig dyrt


-- Dom andra :: Kent --



Exakt en månad höll det, sedan orkade jag inte bry mig. Allt jag ville var att känna ruset och slippa bry mig om omvärlden. Jag ville stänga in mig och bara vara med mig själv, det är då jag trivs som bäst.

På hemvägen köpte jag en liter coca-cola. På mindre än fyra timmar hällde jag i mig sex sexor rom och cola. Jag avslutade kalaset med minst en sexa coebergh med mjölk. (Jag pratar om nästan en halv liter 40% sprit...) Vid det laget var jag så pass berusad att jag i omgångar glömde bort att jag hade något att dricka, när jag sedan såg glaset vart jag positivt överraskad och drack lite till..

Följande dag när jag vaknade mindes jag att jag hade tänkt skriva något på bloggen, men var inte säker på om jag slutligen också postat det. Jag var ganska säker på att om jag skrivit något, så skulle det vara på engelska, det var åtminstone min avsikt. Det visade sig att jag mycket riktigt skrivit något -på spanska, och jag tyckte mig minnas att jag skrivit något annat än vad som stod..

Nåväl, följande dag skulle jag hem till pappa och äta lutfisk. Pappa åker på jobb idag, så han blir borta över jul och nyår, därför firade vi lite tidigare. Jag hade en grym baksmälla och orkade bara inte stiga upp, men till slut kommer jag mig iväg. Som vanligt var pappa inte nykter, men han gör allt för att det inte ska märkas. Efter maten somnade han på soffan. Jahapp, så mycket för att jag kommit dit och skulle vara social. Jag åkte hem igen, med ännu starkare övertygelse om att jag verkligen bör sluta att dricka, helt och hållet.

Till en början hade jag på lördagen bestämt mig för att inte berätta för någon om mina planer. Jag kunde ju bara ta mig en fylla utan att någon visste något, det har jag ju gjort tidigare. Men egentligen vill jag inte smygdricka, jag vill inte. Jag blir rädd för mig själv, hur kan jag tänka så där? Jag börjar förstå alla historier nu, om unga tjejer och killar från trasiga hem som super sig fulla och tar droger för att fjärma sig från verkligheten och dämpa ångesten. Pero una raya o dos ahora mismo me haria bien....

2 comments:

sedermera said...

det är ju tusen gånger bättre att du berättar, annars blir allt bara ännu värre! jag tror inte nån av oss fördömer dina handlingar, inte jag iaf, vi förstår nog (i alla fall till en viss del) hur svårt det kan vara. men som sagt, det gäller väl att hitta andra sätt att hantera det man har inom sig - sätt som funkar mer än för stunden...

Anonymous said...

den låten är så bra.....

åååh. alltså nä -lätt kan det ju inte vara. men som sagt; det är ju klart du ska/kan berätta åt oss! Och bara du erkänner för dig själv -och t.o.m vågar erkänna för andra mänskor -hur tufft/stort steg på väg är inte det?!! För det tar på. Mod och insikt och allmänna svåra grejer.

Det är lite därför jag är så rädd för droger och allt sånt där; att jag skulle kunnna tycka 'alltför' mycket om det......

Gulle. Du är duktig!! Allvarligt alltså!!! Puss puss puss!!

(tänk på din pappa och soffan -du har ju stor anledning till att vara stark och kämpa emot iaf! Och du kan vara -är!!- starkare än han!!)