Nutzungsbedingungen - Einladenachricht

Vi ska nog inte bara klaga på att finskan har många långa ord...

Det är inte bara när jag skalar mandariner som jag kan tänka, även när jag sitter och slökollar på en webcam som står i ett rum i La Paz och filmar en person som springer fram och tillbaka för att försöka hitta en klädsel som systern godkänner till en kompis bröllop.

Jag tänker på något som författaren till boring is the new fun tidigare skrivit om i sin blogg (här sitter jag och letar i tio minuter efter inlägget för att kunna länka till det, men jag minns inte vilken månad det var och jag har kollat genom december och januari innan jag konstaterar att läsaren själv får leta upp inlägget :-) nu när jag sitter här och tänker på det så kan det ha varit ett muntligt konstaterande och att det inte alls finns med i bloggen -alltså bör jag byta ämne för att inte röja något som eventuellt sagts i förtroende).

Humm, kom just på att jag skulle på födelsedagsmiddag ikväll, men jag har inte hört något om vilken tid jag skulle komma -lovade att hjälpa till. Jag är inte duschad eller någonting, och inte har jag fixat presenten ännu heller, men det bör gå ganska snabbt... Bara jag kan bestämma mig! :-S

Jag har funderat på förhållanden! Det är en process som faktiskt har fått ganska stor CPU-tid på sistone (jag bör sitta och programmera istället för att blogga, därför försöker jag få in lite nördsnack så jag kan känna mig lite nördig i alla fall.. ursäkta mig nu för mina uttryck.. men jag är också en nörd, så jag får säga så här). Hur jag än sitter och pusslar, så får jag det inte att gå ihop. Hur jag än vrider och vänder på det, så rasar det ändå samman till slut. Är det här bara ett stadie i mitt liv? Kommer det att gå över? Kommer jag att bli 'normal' och längta efter ett 'normalt' liv? På ett sätt gör jag det redan, det är liksom en dröm, men så tänker jag två steg längre och kommer fram till att jag inte alls vill leva den drömmen.

Jag vet, jag vet! Man kan inte sitta och planera hur man vill ha sitt liv. Det är något jag hävdat i många år, man kan bara ta dag för dag, som det kommer. Visst, du kan påverka ditt liv, men inte planera det. Men det kan vara svårt att påverka det, om man inte vet i vilken riktning man vill ge det en skjuts.

Jag har smått huvudvärk och plötsligt känner jag hur mitt hjärta febrilt börjar dunka. Ibland på nätterna när jag ska somna domnar min vänsterarm bort. En morgon kan jag vakna kl halv sex utan att kunna somna om, nästa morgon orkar jag inte ens stänga av klockan så den står och ringer i tre-fyra timmar, innan jag släpar mig upp och stänger av den för att sedan sova vidare i tre-fyra timmar till. Vissa dagar känner jag enorm stress och press vid tanke på allt som ska göras, andra dagar bryr jag mig inte. Det här har inget med mina förhållande-tankar jag haft, det bara dök upp. Som ett bevis på mina problem med att hålla ihop tankarna, kanske...