Vinter & Jul

PS. Är det någon som vet vad Försäkringskassan menar med 'försäkringsnummer från ett EU/EES-land'? DS.

Min vardag: Skola - Jobb - Skola - Skola - Jobb

Vad är EU? På fredag om en vecka sitter jag förhoppningsvis med svaret i min hand, sex sidor välformulerad och utvecklad text. Så bli inte oroliga om jag 'råkar försvinna', undviker att skriva inlägg eller i övrigt bara blir tyst. Jag måste skärpa mig och för en gång skull vara nöjd med det jag lämnar in. Jag vill verkligen. Jag vill kunna vara stolt över det jag skrivit, visa för mig själv att jag visst kan.

Vi har haft två underbara dagar med vacker snö och solen strålande. Dum och lat som jag är så har jag naturligtvis inte tagit med mig kameran ut, det är alltid när jag inte har kameran som de bästa motiven tar form i min fantasi.

Under de här dagarna har jag egentligen sett tusen ord jag skulle vilja dela med mig av, men jag ska lägga band på min citat-lusta och istället utlysa lite dålig kritik till DN. För det första låter redaktionen ett brev från en läsare med felaktig information gå till tryck, det påstods att Finland fick sin självständighet 1918, vilket vi alla vet är fel. 6 december är dagen då alla ställer ett stearinljus i fönstret, till minne av vad som hände samma datum år 1917.

För det andra, en artikel som berättade om en svensk undersökning där personer intervjuades om hur de använder sina mobiltelefoner. Sista stycket i artikeln gav mig huvudbry, jag citerar "Idag är det bara 3 procent av användarna som inte har någon mobil" (DN 29/11/2005, s. E3). Hur kan de då använda sina mobiler -om de inte har några? Vad använder de då -om de räknas som användare? Fanns dessa 3% bland de intervjuade mobilägarna? Jag vill inte påstå att jag alltid skriver korrekt, men så är jag inte journalist på DN heller...

Pryd? Hoppa över denna post isåfall.

Jag sitter på barnmorskemottagningen i Huddinge och läser i dagens DN om hur BBC hyllar svensk sjukvård. Detta trots allt dåligt man hört på TV eller läst i tidningen om sjukvården.

När jag åter står i väntrummet och drar på mig ytterkläderna konstaterar jag, av egna erfarenheter, att BBC har rätt i det de säger, åtminstone vad gäller gynekologbesök.

Väntetiden är i stort sett obefintlig, jag hinner knappt bosätta mig i mitt nya land och min nya hemkommun innan en kallelse till barnmorskemottagningen låg på hallmattan. När jag väl sitter i väntrummet och är förberedd på en par timmars väntan, tar det på sin höjd femton minuter innan jag får möta personen som skulle göra undersökningen.

Vad gäller servisen har jag bara gott att säga om den svenska sjukvården, eller åtminstone om barnmorskemottagningen i Huddinge C. I Åbo (Finland) möttes jag på studentmottagningen av en manlig äldre medelåldersman som livnärde sig på att undersöka finländska studentskors underliv och diskutera deras sexliv. På Åland träffade jag en kvinnlig gynekolog, hon var lugn och trevlig men lite mesig, och dyrt blev det! I Barcelona (Katalonien) är väntetiden lång, en gång fick jag vänta sex månader, det var då jag åkte hem till Åland istället. Ett år senare, efter lite tjat och en hel del tur fick jag en tid inom två månader. När jag äntligen fick träffa gynekologen var hon stressad och hårdhänt, inte en reaktion gav hon rörande blåmärkena jag hade på insidan av låret.

Den svenska kvinnliga gynekologen jag träffade idag var lugn, trevlig och förtroendeingivande. Hon insåg snabbt att jag visste vad det hela gick ut på och undvek att förklara för mig en tionde gång om vad hon skulle göra. Hon arbetade metodiskt med säkra händer och utan överraskningar. Ett extra plus ger jag den "extra undersökningen" hon gjorde, det månadsgamla ärret på mitt ben (från någon gång jag slagit benet i sängen eller liknande) reagerade hon på. Jag tolkar det som (åtminstone hoppas jag) att hon tittade efter eventuella indikationer på misshandel. Eller också var det bara mina håriga ben hon reagerade på...

Jag som inte ska varken läsa mail eller bloggar på morgonen.. Men jag gör inte det heller, jag var bara tvungen att skriva ner min positiva erfarenhet, dessutom för att väga upp gårdagens lätt dystra information. Jag önskar en tevlig vinterdag! Är det någon som har termometer? Det är k-k-ka-a-ll-t-t......

Hata

Jag skrev tidigare ett inlägg om att hata, att jag inte visste vad jag hatade -om jag hatade något. Nu vet jag! Jag hatar SL, och då menar jag inte min studiekamrat i Åbo, utan Stockholms Lokaltrafik.

Vagnfel, hette det. Visst sådant kan hända alla tåg, med SLs tåg händer det dock lite för ofta. Vad händer? Jo, vi blir strandsatta ute i Stuvsta. Kallt, mörkt och klockan tickandes. Att en buss skulle kunna vänta fyra minuter i Stuvsta för att plocka upp tågets passagerare som skulle en station bort, Huddinge C, det finns inte i SLs värld. Istället får man stå och frysa fötterna av sig samt känna hungern ta över kontrollen. Sömnbristen gör inte saken bättre, ilskan kryper på.

Varje månad ger jag 600 svenska riksdaler till SL i bidrag. Varför då? Jo, för att man som bidragsgivare till SL får komma förbi spärrarna vid T-Centralen (man kan även skänka andra summor, men för mig är 600 kronor det "förmånligaste" alternativet).. Men har man väl kommit innanför spärrarna ska man inte förvänta sig så mycket mera.

Det finns något SL kallar för tidtabeller, men jag har aldrig riktigt förstått mig på det där. Det står en massa siffror på ett papper, vänner till mig har berättat att det visar tågens avgångstider. Jag som litar på mina vänner kollade upp det, men jag tror att de har fel i den här frågan. Det kan vara en rekommendation om när man bör komma till stationen för att inte behöva vänta alldeles för länge på tåget. Tåget kommer i regel en-tre minuter efter tiden på pappret, men ibland får man vänta elva-tolv minuter, det händer också att det inte kommer något tåg alls.... Tyvärr händer det lite för ofta.........

Om jag bara kunde vägra betala för en vara/tjänst som jag inte anser vara värd priset... [Nu kommer jag in på en mera ekonomisk-politisk diskussion, som jag inte alls orkar ta nu. Jag vill SOVA!! Och det är SLs fel att jag inte redan ligger i sängen och drömmer..]

jag fryser...

Jisses, Reinfeldt har börjat att låta som Persson när han pratar, med pauser och tonläge, han tom håller huvudet på liknande sätt som Persson...

Ordningsmakten i Peking har en förbluffande disciplin! Är de akrobater eller kampsportutövare? Troligtvis både och, och lite till.. Ta en titt! (24:de minuten)

Behandlades Lasermannens offer av poliser och folk på gatan så som det porträtteras i SVTs nya dramaserie Lasermannen? Hugaliga...

Hur prioriterar man mellan saker man vill göra och saker man måste göra?

Jag börjar få det riktigt julmysigt här hemma, med adventsljusstake i fönstret. Idag inhandlade jag julklappspapper! :-)

Jag vill få ordning på min dygnsrytm, somna vid elva på kvällen och stiga upp runt kl sju. Det vore trevligt.

Imorgon och på tisdag ska jag jobba, blah. Idag har jag tillåtit mig att vara ytlig, jag har typ bara läst DN och ätit mat -det är allt jag gjort idag, jag har inte ens tänkt något... Imorgon är det seminarium, vi ska diskutera hemtentan. Jag måste fixa några böcker också, och läsa, läsa, läsa.

Funderingar vid sex-snåret...

Nu vet jag inte hur jag ska komma ihåg allt jag ville skriva ner :-S
Mina tanke brukar vara att somna innan DN kommer, åtminstone att jag lagt mig i sängen. Ikväll (imorse?) kom jag hem efter att DN kommit. Jag är nyss hemkommen från en inflyttningsfest på Kockgatan, Södermalm. Jättemysig lägenhet, en etta på 35 m2...

Först vill jag berätta om en smått kuslig grej som jag var med om på hemvägen från Huddinge Centrum (och nattbussen). Vid ICA parkeringen råkade jag sparka till något som låg på marken, det visade sig vara ett par glasögon. Vem som helst kan ju ha tappat dem, men den hemskare varianten av tanke flög genom huvudet också. Tänk om det hänt någon något just där, så att ägaren till glasögonen tappat dem. "Som tur var" så såg det ut som ett par killglasögon, hade det varit en mera "tjejig" utformning på dem skulle jag nog nästan blivit lite rädd. Hoppas nu ägaren bara ser glasögonen som jag lade på en sådan där modul som har elektricitet och som man kan dra en kabel till bilen från.

Så en trevlig grej som hände på nattbussen. Jag steg på vid Medborgarplatsen (efter att ha väntat ensam tillsammans med fyra araber som började prata på arabiska till mig och en hårt sminkad kille), det fanns inga lediga platser i bussen. När jag ställt mig tillrätta och var beredd för avfärd så knackade någon mig på axeln. Mannen bakom erbjöd mig sin sittplats, jag förklarade att det inte behövdes, att jag mycket väl kunde stå. Han insisterade dock och påstod att han inte kunde sitta i lugn och ro om inte jag gjorde det. Hans kompis visade sig vara killen som äger kiosken inne på Huddinge station. Och ja, jag vill lära mig arabiska! Är det av nyfikenhet eller för att det inger en känsla av trygghet som jag vill lära mig arabiska? Återstår att se...

Så till Kvällen. Har jag lärt mig något? Vad? Jag fick flera positiva kommentarer om mitt hår och att det passade mig så bra. Två personer frågade mig också, efter att jag berättat att jag drack julmust, om jag var nykterist. Det var ingen som "tog illa upp" för att jag inte drack alkohol, snarare tyckte de att det var starkt gjort att ändå kunna ha kul. Nämnas bör kanske att jag och två (druckna) killar till blev de sista att lämna festen. Jag har haft det riktigt trevligt ikväll!

Och slutsatser? Jag känner mig stolt, nästan euforisk, över att komma hem från en fest nykter. Inte för att det är första gången, men för att det är ett val jag gjort oberoende av något annat. Jag hade ingen bil att köra eller jag behöver inte stiga upp tidigt imorgon (eller nja).. Orsaken var att jag inte ville dricka! Jag känner mig så (ursäkta om någon blir offended, jag pratar endast om mig själv och jag har ingenting emot att andra, som vill dricka, dricker) ren i kroppen och själen.. Det är en härlig känsla! Jag tar med mig bara positiva tankar från den här kvällen utan alkohol.

Nu kan man ju tänka, men vadå, många är ju de som inte dricker på fest. Vad är det för duktigt med att stå över någon gång? För det första pratar jag inte om 'många' -jag pratar om mig. Den stora skillnaden är sättet att tänka på! Ikväll var jag inte ens sugen att smaka på lite alkohol, annars gör det ju inte så mycket om man tar en klunk av någon drink om man kör eller ska tidigt upp på jobb. Nu handlar det inte om mängd, det handlar om alkoholen i sig. Vi kan notera att jag var nära att fråga om jag fick en snus, men slutar jag med det ena så kan jag passa på att sluta med det andra också..

Nu är jag väääldigt trött!! (Somnade på soffan innan jag skulle iväg till festen, jag vaknade och gjorde mig i ordning, smink osv, på 11 minuter, sedan springa till tåget).

Confused...

Men vadå, Sverige är ju inte med i NATO! Eller?? (I know I'm right)

Fredag kväll...

... klockan är 23.30 och jag har precis kommit hem. Det första jag gör är att starta min Älskade (humm, kan tolkas...) och kolla vad som hänt på nätet under dagen. Jag har bestämt mig för ett nytt liv! Från och med idag ska jag inte läsa mail eller bloggar förrän på kvällen, och endast på kvällen. (Med undantag för de mail jag var tvungen att skriva till mamma imorse, och sedan råkade Kattas dagbok dimpa ner i inkorgen, så var ju tvungen att läsa den, och lite slösurfa på jobbet, förstås..) Jag ska börja att prioritera mitt liv! Så from idag är det skola-jobb-sömn-fritid.

Idag har jag också kommit fram till vem som är världens underligaste människa. Konstigt är det, att jag för bara fem månader sedan tänkte helt tvärtom. Jag har inte haft mycket kontakt med R den senaste tiden, förutom då jag påbörjat konversation via Messenger. Idag ringde han, en halv signal för att sedan lägga på. Så jag skickade ett sms, "Me acabas de llamar?" Till svar får jag una llamada perdida, då bestämmer jag mig för att ringa upp och höra om han vill något. Inget svar. En minut senare kommer ännu ett llamada perdida. Jag bestämde mig för att strunta i människan, för jag kan omöjligt veta vad han vill säga med tre llamadas perdidas. Var det något viktigt får han ringa igen -utan att lägga på.

Jag avslutar med ett citat...

"Och ni tjejer, ni snackar rätt mycket också, men ni viskar ju när ni snackar så lärarna märker det inte."

Shad Nezamaldin, DN 24/11 2005

Vuxenpoäng?

Folk brukar kunna gissa att jag är tyska eller engelska, en gång började en dam prata ryska med mig i tron om att jag var från Ryssland. Men att jag skulle vara urd, det hade jag inte hört -fram till idag!

Äntligen har en efterlängtad hittat hem...

Jag börjar förstå....

...varför man inte ska lämna allt till sista stunden. Vaknade upp imorse kl 09.30 till de ljuvliga melodierna av väckarklockan. Tanken var att jag glad och utvilad skulle hoppa ner från sängen och sätta igång med skrivandet, verkligheten var annorlunda. Jag vaknade upp med en dunkande huvudvärk och efter att ha hasat mig ner ur sängen för att stänga av klockan kravlade jag mig tillbaka i förhoppning om att jag inte skulle behöva springa iväg till toaletten. Jag somnade om och efter fyra och en halv timme vaknade jag, illamåendet har försvunnit men fortfarande är jag tung i huvudet.. Det börjar bli dags att ta av sig tumvantarna och sätta igång på riktigt, hemtentamen och inlämningsuppgift väntar...

Innan jag lägger på vill jag bara berätta några saker..

Jag klarade tentan jag skrev i Åbo!! Noteras bör är att jag började läsa på tentan ungefär sex timmar innan och slutade läsa tre timmar innan jag gick in för att skriva den.

Min gode Internetvän (från Tetouan men bor i Tanger, Marocko) brukar ha "bra" åsikter om det mesta, han brukar ge mig intressanta synpunkter från den muslimska världen och vi hittar alltid något att prata om. Den här gången blev det hedersmord, han visste först inte vad jag pratade om och hävdade senare att det var ett fenomen som inte längre fanns i den muslimska världen. Undrar om jag berättat för honom om min marockanska väninna som blev förskjuten från sin familj? Visst, det är inget mord i fysisk bemärkelse men för hennes familj är hon död, det rör sig om en hedersideologi som jag anser att kan ifrågasättas rejält. Värt att notera är att denna ideologi inte enbart finns inom Islam.

Beslama

Hedersideologi

En länk till några intressanta ord...

Tro inte att jag fått någonting gjort idag :-S
Förutom lite tankearbete.. Jag har funderat på hur mitt liv skulle vara om jag vore en man. Nästan allting hade varit lättare då, jag hade blivit tagen på mera allvar, speciellt inom vissa kretsar. Jag skulle inte behöva stressa med utbildning och jobb, jag skulle ju inte ha någon åldersgräns innan vilken jag måste skaffa barn (för barn det vill jag ha). Framförallt skulle jag inte ha något jag måste hävda, något att bevisa, för att alla ska se att jag är lika bra som en man -om jag redan vore en man.

Idag har jag sett Alma, som var med i dokumentären 'Sju soffor i Tensta' hon är också aktiv (ordförande eller i annan ledande position) i något förbund för invandrarkvinnor eller kvinnor från Somalia, jag kommer inte ihåg allt och det var något till också. En vacker kvinna med stark personlighet! Jag tycker hon är duktig! Men jag var bra stolt när jag kände igen henne.. :-D

Studentbladet

Nu vet jag vad rektor i Åbo har att göra med fysta pizzor i Tyskland! Jag har passat på att läsa de nummer av Studentbladet som kommit ut sedan jag senast var hemma, en artikel är om det stundande rektorsvalet vid Åbo Akademi. De frysta pizzorna kommer från en liten spalt av Axel Aminoff, där Axel skriver ner lite olika saker som kan vara bra att veta. T ex "Rymdstationen ISS väger 183 ton och har en inre volym på 245 kubikmeter" (Stbl 12/05) och att just Tyskland är det land som konsumerar näst mest av frysta pizzor.

Jag tycker det är en liten kul grej, Internet som är så stort och ändå stöter man på saker så där. Likaså är världen, som att stöta på grannen på en gata på andra sidan jorden. Nu har det inte hänt just mig (jag har aldrig varit på andra sidan jorden) men jag vet att det hänt andra. Nu ska jag försöka plugga lite också..

Ett liv utan citat? Det är väl inget liv...

Det kan vara svårt att komma igång, att stiga över tröskeln, men när jag väl gjort det, då rullar det bara på och det är t o m svårt att sluta. Jag tänker på att prata om mig själv... Men om jag nu tycker så mycket om att prata om mig själv, då måste jag väl älska att skriva om mig själv?? Berätta om händelser jag varit med om och uttrycka mina tankar och funderingar..

Problemet är att jag inte kan komma igång, hitta en början och skriva om mig. Helst skulle jag fylla min blogg med citat och hänvisningar till vad folk och fä sagt och gjort. Varför gör jag inte det då? En blogg kan ju handla om precis vad som helst! Jo, men narcissismen har mig i ett stadigt grepp och jag kan ändå inte släppa tanken på att få berätta för hela världen om mig.

Att återge citat från olika tillfällen säger väl också en hel del om en person? Det berättar vilka saker som berör mig och vad som fastnar i mitt minne. En tolkning av uttalanden visar hur jag tänker då jag hör någon säga dessa ord eller då jag läser något. Men ändå, man klarar sig ju inte genom livet användandes av citat. Ibland känner jag mig enormt tråkig också, att sitta och skratta hjärtligt åt något löjligt och ännu värre att komma ihåg det.. :-

Här kommer några citat i alla fall, jag kan inte hålla mig undan längre.

"Vi har träffats förut, men vi har inte tävlat tillsammans förut, vi har gjort andra saker tillsammans" -Stefan Odelberg om tidigare möten med Nanne Grönwall [reds anm: Odelberg syftade inte på några lekar i sänghalmen].

"Everybody needs money, that's why they call it money!!" -Danny DeVito i Heist. Det är inte ens ett roligt citat, men ändå gillar jag det och tycker att det är roande.

"Det är bara att acceptera läget" -Per Elofsson, underbar helyllekille! Att bränna ut sig totalt alternativt springa rakt in i väggen p g a väääldigt hög träningsdos tror jag inte någon tycker vore kul, men att göra det för att sedan upptäcka hur stor chansen/risken är att de övriga tävlingsdeltagarna man försökte vinna över var dopade, då tror jag inte att bara skulle acceptera det hur som helst... Inget 'jag är fly-förbannad' eller 'de jä-larna ska halshuggas', nädå, Elofsson konstaterar lugnt att 'det är bara att acceptera läget'. Respekt!

"där inte skjutglada cowboyer och hans vänner kommer till makten" -jag kommer faktiskt inte ihåg varifrån jag fått det här citatet, men jag tror det var från tv... (D v s något av SVT:s program som ligger på webben, möjligtvis Rapport). Eller var det DN? Jag tror de flesta vet vad det handlar om i alla fall!

Nu börjar vi närma oss de citat som ligger mig närmast om hjärtat! Även här kunde jag räkna upp en hel del.. Men p g a utrymmesbrist (alltid bra ursäkt då klockan börjar bli mycket, man vill sova och inte minst om deadlinen närmar sig med stormsteg) nämner jag bara två inskickade sms som stod att läsa i dagens Ålandstidning (18 nov 2005)

"Vad gör Finland för oss ålänningar? Jo, motarbetar oss" -Jag vet inte om personen i fråga som skrev detta syftade på någon speciell händelse, eller om det är flera händelser och vilka de i så fall är. Det kan hända att det endast är en tanke delad med en av svalorna som flyttat in i taknocken..

"Tack PAF för att ni inte viker er för förtyckarmakten FINLAND" -Stämmer det verkligen att majoriteten av Ålands befolkning trivs med att tillhöra Finland? Eller är det han Anders Eriksson som sitter och skickar in sms på sms till Ålandstidningen för att få oss att tro att alla på Åland vill ha ett självständigt örike? I vilket fall så hejar jag i just det här fallet på PAF!! ;-)

I skrivande stund kommer jag faktiskt också ihåg en fråga jag läst på DN, om Åland någonsin kommer att tillhöra Sverige igen? Det förklarades att nej, ålänningarna anser att en utveckling av självstyret är det optimala. Endast en liten del av befolkningen önskar sig självständiga från Finland, men att Åland skulle tillhöra Sverige, det är stenålders..

Nu lämnar jag några citat till imorgon! Måste sova så jag kommer upp före klockan två imorgon, ska skjutsa på mor igen...

Winter @home.fi

kowtow I s djup bugning kinesisk vördnadsbetygelse med pannan mot marken; bildl. kryperi, smicker II itr buga sig [till marken]; krypa, svansa [to för]

Je suis une con!!

Jag har inte läst klart boken som jag måste för att kunna skriva hemtentan. Jag har inte gjort klart kompletteringen till en inlämningsuppgift som ska vara inne den här veckan. Jag har inte fixat något av det jag tänkt fixa här hemma idag. Det enda jag gjort de senaste 36 timmarna är att ha sovit två timmar... Däremot lyckades jag med (det enda jag lyckats med?) konststycket att på sju timmar bli ovän med min mamma -igen. Jag är ett enda stort misslyckande!

En sak till har jag i och för sig klarat av idag.. Det var att byta till vinterdäck på bilen, men hade det inte varit utan min bror (som gjorde det största jobbet) så hade jag inte ens klarat det. Ska nu se om jag kanske eventuellt kommer ihåg hur man sover, det kan väl inte vara så svårt? Återkommer imorgon...

Je t'aime... [Jag bara vill säga de orden!]

PS. Jag kunde inte ens idag på båten lista ut vilket språk några personer vid ett bord pratade!?!? Sådant brukar jag ju aldrig ha problem med... DS.