Hata

Jag skrev tidigare ett inlägg om att hata, att jag inte visste vad jag hatade -om jag hatade något. Nu vet jag! Jag hatar SL, och då menar jag inte min studiekamrat i Åbo, utan Stockholms Lokaltrafik.

Vagnfel, hette det. Visst sådant kan hända alla tåg, med SLs tåg händer det dock lite för ofta. Vad händer? Jo, vi blir strandsatta ute i Stuvsta. Kallt, mörkt och klockan tickandes. Att en buss skulle kunna vänta fyra minuter i Stuvsta för att plocka upp tågets passagerare som skulle en station bort, Huddinge C, det finns inte i SLs värld. Istället får man stå och frysa fötterna av sig samt känna hungern ta över kontrollen. Sömnbristen gör inte saken bättre, ilskan kryper på.

Varje månad ger jag 600 svenska riksdaler till SL i bidrag. Varför då? Jo, för att man som bidragsgivare till SL får komma förbi spärrarna vid T-Centralen (man kan även skänka andra summor, men för mig är 600 kronor det "förmånligaste" alternativet).. Men har man väl kommit innanför spärrarna ska man inte förvänta sig så mycket mera.

Det finns något SL kallar för tidtabeller, men jag har aldrig riktigt förstått mig på det där. Det står en massa siffror på ett papper, vänner till mig har berättat att det visar tågens avgångstider. Jag som litar på mina vänner kollade upp det, men jag tror att de har fel i den här frågan. Det kan vara en rekommendation om när man bör komma till stationen för att inte behöva vänta alldeles för länge på tåget. Tåget kommer i regel en-tre minuter efter tiden på pappret, men ibland får man vänta elva-tolv minuter, det händer också att det inte kommer något tåg alls.... Tyvärr händer det lite för ofta.........

Om jag bara kunde vägra betala för en vara/tjänst som jag inte anser vara värd priset... [Nu kommer jag in på en mera ekonomisk-politisk diskussion, som jag inte alls orkar ta nu. Jag vill SOVA!! Och det är SLs fel att jag inte redan ligger i sängen och drömmer..]