Krig

Hade besök av min nigerianske vän E ikväll. Jag bjöd på middag och visade foton från Marocko och han berättade kort om sina resor till Oslo och Vancouver. Han ville gärna se Hotel Rwanda så jag lade på den undertiden som jag förberedde maten.

När "the white people" i filmen blir evakuerade från hotellet så blir också den unge kameramannen tvungen att lämna efter sig den unga tutsi-tjejen som han dejtat. E kommenterade att det väl var fult gjort och att kameramannen borde tagit kvinnan med sig. Jag (!) förklarade då att alla inte kunde åka vart de ville, att det var endast västlänningar som fick följa med denna konvoj och sedan lämna landet. I samma stund som jag säger detta tänker jag på Libanon, hur svensk polis skickas ner för att stå och kolla passen på de personer som bordar de illaluktande lastfartygen med flugor. [För er utlandssvenskar kan jag berätta att en sönderbombad flygplats och en hamn som ligger under beskjutning inte medger de lyxigaste färdsätten för att snabbt kunna ta sig ut ur landet, tilläggas bör att även vägarna till stor del är sönderbombade vilket försvårar passagen, men detta kan ni säkert lista ut själva. Det pinsamma i historien är att de svenskar som haft turen att bli evakuerade från denna krigsplats har mage att klaga på farkosten, ett illaluktande lastfartyg med flugor! (I have no words) Varför inte istället stanna kvar och vänta på att en lyxkryssare (ev Birka Paradise) ska ta sig till området och kryssa sig in till hamnen mellan katjuskorna som viner kring skorstenen? Istället kan de ge platsen till någon som inte bryr sig ifall det är en flotte, ett lastfartyg eller en chartrad helikopter från amerikanska armén (amerikanerna ska alltid vara värst -men så får varje person betala kring $100 för att bli evakuerade också, jag betalar (jo, det är vi skattebetalare som betalar resan ända fram till dörren för dessa bortskämda egocentriker) bara för ett illaluktande fartyg med flugor) som tar dem bort från kriget... Puh, det blev en lång hakparentes! Var var jag nu?]

Det är samma prioriteringar som görs i Libanon och som gjordes i Rwanda -vi med pengar får lämna oroligheterna, medan de andra kan dö. I Libanon finns det dessutom många som inte har några ID-handlingar eftersom de inte blivit accepterade som medborgare i landet, trots att de levt där ett tjugotal år. Dessa kan självklart inte ta sig till Sverige eller EU, men de kan inte heller ta sig över gränsen till Syrien eller något annat grannland. Libanons andraklassens medborgare är de som får stå som bowlingkäglor på en bowlingbana. I MM (Mellanöstern mästerskapen) spelar Israel mot Hizbollah i finalmatchen, det är en utdragen match med många strikar men få poäng.

Vad hände förresten med den etiopiska armén som befinner sig på somaliskt territorium för att rädda Somalia från islamisterna? Eller är de israeliska trupperna på libanesisk mark, de som ska rensa bort islamisterna, intressantare? Hum, känner jag igen det här?


Notis: Intressant, jag vet hur man säger fred på både hebreiska och arabiska, men jag har ingen aning om hur man säger krig på dessa språk -förutom heligt krig då..