Thursday, July 20, 2006

Snacka om beslutsångest..

Jag låg och vände mig i sängen inatt, tänkte.. på två saker!

Det första är Socialantropologi vs. Arabiska. Jag försöker resonera logiskt, när jag fick antagningsbeskedet hade jag glömt bort att jag sökt till grundkursen i arabiska. Orsaken till att jag skrev ner arabiska på ansökningspappret var nog för att "ha en reserv", mitt besök i Marocko har däremot gjort att jag blivit ännu säkrare på att jag vill lära mig språket. Egentligen tycker jag inte alls om att studera språk, bland det värsta jag vet är att sitta och trycka in glosor mellan ögonen, jag ser ju hur mycket jag lärt mig av tidigare språk som jag studerat, jag har misslyckade försök med både finska och tyska bakom mig. Visst studerade jag spanska också, det där året i Valencia när jag blev hemkörd från lektionerna för att jag var a) bakfull och stank sprit b) fortfarande onykter, ni kan ju tänka er hur mycket jag lärde mig då.. Nä, jag lärde mig mera på nätterna när jag dansade och hade skoj, när jag umgicks med mina spansktalande vänner och även några år senare när jag jobbade "på spanska". Vill jag lära mig arabiska så är det nog bara att ta min väska och åka.. (Libanon nästa! ;-P ) Det verkar alltså som att M:s övertalningsförmåga har lyckats ännu än gång -och det utan någon större kampanj. Orosmomentet över detta val vore väl arbetsbördan (ha, som att det inte skulle vara en stor arbetsbörda att plugga arabiska??), det verkar vara en hel jäkla massa böcker att läsa i varje kurs. Å andra sidan borde jag vara förberedd, det var ju ingen dans på rosor att plugga Internationella Relationer heller. Jag har gjort mitt val, men samtidigt hoppas jag fortfarande på min reservplats -det är ändå det som jag allra helst vill studera!

Det andra är Oussama. Den pojken... När jag lyfte telefonluren häromdagen för att ringa honom så var jag svag i hela kroppen, så nervös brukar jag inte vara -förutom när jag skulle träffa honom i Pep Ventura. Han kan få min värld att välta upp och ner, att stanna upp eller att rusa i 200 (det är snabbt!) eller allt på en gång för den delen. Och han tycker om mig! Att bli inbjuden och presenterad för familjen är något stort. Att hans systrar dessutom säger åt mig att stanna kvar och sova över tolkar jag som att även de ser oss som ett seriöst par. När han está triste eller aburrido så tar han kontakt med mig för att komma på andra tankar. Dessa små saker förgyller min dag! Sedan att jag alltid lyckas göra bort mig inför hans vänner och att han inte är någon svärmorsdröm (mamma har i och för sig redan en förutfattad mening, "du vet vad jag tycker om araber", så även om han vore en svärmorsdröm så skulle han få det svårt i min familj) är ju lite tråkigt.

Nu måste jag göra annat! Ikväll ska jag träffa K, om det inte blir för sent på jobbet. Imorgon kommer M från HC i Göteborg på besök igen, det var han som gjorde sitt ex-jobb med ingenieros sin fronteras. På måndag kommer eventuellt två holländare, de hade inte hittat någonstans att sova så jag tänkte att jag kan väl åka en dag senare till Åland så att de kan stanna här. I mitten av augusti ser det ut som att en turk kommer hit. Varför låter det så hemskt i mina öron att säga turk? Man får väl göra det? Tänker också på rapport-reporten som pratade om de svensk-chartrade båtarna som skulle evakuera svenskar från Libanon, hon var på väg att säga först grekiskt och sedan turkiskt fartyg, men ändrade sig hastigt och pratade istället om fartyget från Grekland och fartyget från Turkiet. Aja, det kanske ligger något annat bakom det, inte att just grekiskt och turkiskt skulle låta illa. Just ja, i september kanske det kommer ännu en turk. Varifrån kommer alla dessa turkar?? Och varför är det bara killar? Men jag kan inte säga nej om jag inte har någon ursäkt och de verkar som okej typer.. Jag måste lära mig att säga nej! Å andra sidan har jag fått så många requests som jag varit tvungen att tackat nej till, så jag vill verkligen hälpa till lite nu. Och så känner jag egentligen inga turkar heller, jag är lite nyfiken på hurdana människor de egentligen är. Jag kom på en möjlig orsak till varför "turk" klingar illa i mina öron -jag minns en fotbollsmatch för några somrar sedan, Sverige spelade mot Turkiet och de hade satt upp en storbildsskärm i Rolambshovsparken (undrar om det var en kvalmatch i Turkiet till VM 2002..). Efter matchen blev det lite uppståndelse med visst handgemäng och några nyfriserade svenskar hade tydligen gått omkring och ropat "kasta burkarna på turkarna" (mitt ex har inget med detta att göra, han skrattade mest bara åt saken). Vid samma turnering fick jag också min negativa inställning till det turkiska fotbollslandslaget med bla "Hasan Sås" och "Hakan Sükür", jag gillade inte alls deras spel och än mindre deras fans' uppträdande.

No comments: