Funderingar vid sex-snåret...

Nu vet jag inte hur jag ska komma ihåg allt jag ville skriva ner :-S
Mina tanke brukar vara att somna innan DN kommer, åtminstone att jag lagt mig i sängen. Ikväll (imorse?) kom jag hem efter att DN kommit. Jag är nyss hemkommen från en inflyttningsfest på Kockgatan, Södermalm. Jättemysig lägenhet, en etta på 35 m2...

Först vill jag berätta om en smått kuslig grej som jag var med om på hemvägen från Huddinge Centrum (och nattbussen). Vid ICA parkeringen råkade jag sparka till något som låg på marken, det visade sig vara ett par glasögon. Vem som helst kan ju ha tappat dem, men den hemskare varianten av tanke flög genom huvudet också. Tänk om det hänt någon något just där, så att ägaren till glasögonen tappat dem. "Som tur var" så såg det ut som ett par killglasögon, hade det varit en mera "tjejig" utformning på dem skulle jag nog nästan blivit lite rädd. Hoppas nu ägaren bara ser glasögonen som jag lade på en sådan där modul som har elektricitet och som man kan dra en kabel till bilen från.

Så en trevlig grej som hände på nattbussen. Jag steg på vid Medborgarplatsen (efter att ha väntat ensam tillsammans med fyra araber som började prata på arabiska till mig och en hårt sminkad kille), det fanns inga lediga platser i bussen. När jag ställt mig tillrätta och var beredd för avfärd så knackade någon mig på axeln. Mannen bakom erbjöd mig sin sittplats, jag förklarade att det inte behövdes, att jag mycket väl kunde stå. Han insisterade dock och påstod att han inte kunde sitta i lugn och ro om inte jag gjorde det. Hans kompis visade sig vara killen som äger kiosken inne på Huddinge station. Och ja, jag vill lära mig arabiska! Är det av nyfikenhet eller för att det inger en känsla av trygghet som jag vill lära mig arabiska? Återstår att se...

Så till Kvällen. Har jag lärt mig något? Vad? Jag fick flera positiva kommentarer om mitt hår och att det passade mig så bra. Två personer frågade mig också, efter att jag berättat att jag drack julmust, om jag var nykterist. Det var ingen som "tog illa upp" för att jag inte drack alkohol, snarare tyckte de att det var starkt gjort att ändå kunna ha kul. Nämnas bör kanske att jag och två (druckna) killar till blev de sista att lämna festen. Jag har haft det riktigt trevligt ikväll!

Och slutsatser? Jag känner mig stolt, nästan euforisk, över att komma hem från en fest nykter. Inte för att det är första gången, men för att det är ett val jag gjort oberoende av något annat. Jag hade ingen bil att köra eller jag behöver inte stiga upp tidigt imorgon (eller nja).. Orsaken var att jag inte ville dricka! Jag känner mig så (ursäkta om någon blir offended, jag pratar endast om mig själv och jag har ingenting emot att andra, som vill dricka, dricker) ren i kroppen och själen.. Det är en härlig känsla! Jag tar med mig bara positiva tankar från den här kvällen utan alkohol.

Nu kan man ju tänka, men vadå, många är ju de som inte dricker på fest. Vad är det för duktigt med att stå över någon gång? För det första pratar jag inte om 'många' -jag pratar om mig. Den stora skillnaden är sättet att tänka på! Ikväll var jag inte ens sugen att smaka på lite alkohol, annars gör det ju inte så mycket om man tar en klunk av någon drink om man kör eller ska tidigt upp på jobb. Nu handlar det inte om mängd, det handlar om alkoholen i sig. Vi kan notera att jag var nära att fråga om jag fick en snus, men slutar jag med det ena så kan jag passa på att sluta med det andra också..

Nu är jag väääldigt trött!! (Somnade på soffan innan jag skulle iväg till festen, jag vaknade och gjorde mig i ordning, smink osv, på 11 minuter, sedan springa till tåget).