snyft

Det blir många snyftrubriker nu.. Men den här gången är det på riktigt! Jag har blivit lämnad ensam! Jo... :-( Min man sitter på ett flyg som landar i Marocko om en halvtimme incha allah. På måndag skall han på intervju incha allah. Själv sitter jag här, alldeles alldeles ensam.. Det är nu meningen att ni skall tycka jättemycket synd om mig och skriva en massa uppiggande kommentarer.. :-)

Haha..

Detta är faktiskt nästan roliga nyheter! I samma veva som dem installerar myntinkast på toaletterna så installerar dem säkert myntinkast på syrgasmaskerna också. Nästa steg är väl att ta betalt för luften man andas under resan. Och så en entréavgift in på planet. Oj, jag har ju glömt bort avgiften för säkerhetsbältena. Och varför inte ta betalt för........

Nej, jag har sagt det tidigare. Jag åker inte med detta bolag längre.

Suck!

Nu har dem också öppet börjat klaga på oss!

Vore det väldigt omuslimskt att...

...leta reda på en familjeterapeut och sedan lämna dennes visitkort i ett anonymt fint brev och lägga vid grannarnas dörr? Det är nu tre dagar som jag somnat till deras gräl och vaknat upp till deras gräl och dessutom (ofrivilligt) lyssnat till deras gräl under eftermiddagarna. Jag tycker det är oerhört tråkigt att dem skall gräla och jag tycker det är oerhört tråkigt att (ofrivilligt) lyssna till deras gräl.

Ja, är det inte telefonen som ringer så är det grannarna som grälar. Jag borde tagit mina eremitplaner på lite större allvar då för några år sedan.. :-) Men, det är också oerhört irriterande att lyssna på alldeles för hög fågelsång (eller framförallt kråkor som kraxar) eller den totala tystnaden som alltid påminner mig om mina skrikande öron. :-) Alltid hittar jag något att klaga på! DET är iallafall omuslimskt!

Nej, nu skall jag gå och tvätta mig bakom öronen för att göra lite muslimska grejer! (To pray, that is!) ;-)

Ego - Avsnitt nr 63785784

Jag har tidigare nämnt min ljuvliga handledare på universitetet i Finland, dock inte i så många och tydliga ord som hon är värd. Hon inspirerar mig och peppar mig till max. När jag kommer in på hennes rum kan jag vara tyngd av alla ogjorda studier och vilsen i yrkeslivet, men när jag lämnar hennes rum är jag fylld av styrka, energi och framförallt inspiration. För henne är allting genomförbart. Det som ändå mest påverkar mig är hennes möjlighet att se min potential, att tro på mig och på att jag kan.

Än så länge pratar jag bara tre språk, men mina förhoppningar är att jag skall prata fem språk inom kort (+läsförståelse av x antal språk). Visserligen breder min kulturella erfarenhet ut sig till mestadels inom Europa, men även den muslimska världen är inom räckhåll och framförallt den nordafrikanska. Just med mina kultur- och kommunikationskunskaper så har min handledare sett min potential inom mjukvarudesign och projektledning mot den muslimska världen, tex Marocko. Min förmåga att kommunicera med användare borde vara oumbärlig, i synnerhet om användarna är muslimska kvinnor.

Till en början satt jag där på stolen och log. Hennes högtflygande planer var stora drömmar. Idag är min önskan att få arbeta inom mjukvarudesign i en stimulerande internationell miljö. Men för att nå dit krävs ju att jag först skall skaffa mig ett jobb...

jag har ju inte fått någonting gjort idag, annat än pratat i telefon och sprungit på banken.

Intressant och läsvärd artikel i Haaretz.

Mina fingrar är alldeles iskalla... :-(

Gah!

Finns det något i Frankrike, motsvarande det svenska NIX-numret? Dit du kan anmäla att du inte vill att telefonförsäljare hela tiden skall ringa och störa dig när du sitter och försöker studera? Jag är allvarligt trött på detta! De ringer minst en gång om dagen. Anar ni hur jobbigt det är??

Nämnas bör att vi inte har lämnat ut vårt hemnummer annat än till familjen, de närmsta vännerna, elektricitetsbolaget, telefonbolaget och myndigheterna här i Frankrike. Lite bittert då om telefonbolaget säljer vidare ens uppgifter, man har liksom inget val annat än att ständigt bli störd av dessa onödiga telefonsamtal. Vi planerar liksom inte att göra om vårt badrum precis (ang. det senaste samtalet). (I lägenheten som vi hyr består vårt badrum av en duschkabin, samtalen är alltså helt onödiga!)

Asch..

Jag glömde ju länka till den här sidan. Några israeler som agerat mot ockupationen. All heder och stöd till dessa modiga ungdomar.

Sedan har vi ju dem som flyr landet då inkallelsen närmar sig... Då gäller det bara att typ studera på uni utomlands och vänta tills man blir tillräckligt gammal innan man kan återvända igen. Frågan är förstås varför man återvänder.. Förutom att de har familjen där så är det något speciellt med landet. Inte Israel i sig, utan landet.. marken. Det är ju då synd att judarna skall få ensamrätt om det. Och värre lär det ju bara bli, nu med Lieberman inne i finrummet.

en rapport från en muslimsk kvinna i Paris

Idag har vi varit till marknaden i Barbés. Priserna på frukt&grönt där når bara halvvägs till priserna på frukt&grönt i våra kvarter. Väl på plats var det som att komma tillbaka till Marocko. Liv & rörelse, trångt, hejvild blandning mellan franska och marockanska. Det enda som fattades var dofterna som annars fyller Marockos gator.

En annan plats här i Paris som med mat, ljud och arkitektur tar oss till den muslimska världen, är naturligtvis restaurangen i stora moskén nära Jussieu. DN har också varit där (bilden från restaurangen är så vacker, jag älskar de starka färgerna). Det rapporteras om svårighet att hitta jobb om man bär sjal. No sh-t, säger jag. Ett faktum jag ju rapporterat om tidigare och som jag skulle kunna rapportera vidare om, i spaltmeter. Samtidigt som jag gärna undviker att studera ämnet alldeles för mycket. Helst skulle jag vilja ignorera alla dessa rubriker som meddelar orättvisan som finns i samhället mot muslimer. Samtidigt som jag självfallet önskar att de belyses. Det är en paradox, jag vet, men jag vill inte att dessa negativa rubriker skall bli en självuppfyllande sanning i mitt liv. Jag vill inte gå till en arbetsintervju och vara mera nervös för vad intervjuaren skall tycka om min sjal än vad han tycker om mina kunskaper. Det är ju trots allt vad jag har innanför skallen som skall bedömas, inte vad jag har utanpå.

Kommer vi någonsin att nå dit? Då tygbiten kring huvudet inte spelar någon roll.. Jag vill inte på något sätt plocka bort ansvaret från oss muslimer, men då personer som Claire de Galembert påstår att vi ställer oss utanför samhället så gör hon ingenting annat än stänger dörren framför vår näsa. På utsidan står vi som vill in, vill delta i samhället, vara muslimer och fransmän (ok, jag vill väl inte vara någon fransman eller fransyska, jag är mycket nöjd och stolt över att vara ålänning och förhoppningsvis snart svensk också). På insidan sitter de av en nationalitet och en bakgrund och säger att vi på utsidan inte vill vara med dem. Jag vill ha en öppen dörr och leva i en värld där det är okej att blanda olika bakgrund, kultur och värderingar. Där det är okej att vara muslim och medborgare. Där det är okej att visa vem man är. Så länge man respekterar de andra både i rummen och utanför huset.

Berättade jag förresten om den senaste intervjun jag gjorde? Då intervjuaren verkade mera intresserad av att jag en gång i tiden arbetat som flygvärdinna, än mina kunskaper i objektorienterad programmering och C++... Jag funderar än idag varför jag blev kallad till den intervjun.

PS För att förtydliga mig och mina åsikter, ifall någon missförstått mig någonstans... Jag vill ha ett jobb, jag vill bli en del av samhället, jag vill lära mig språket som pratas i det land som jag bor (fn franska), jag vill försörja mig själv och min familj, jag vill INTE gå på bidrag, jag vill bära min sjal, jag vill be mina böner och jag vill göra min pilgrimsresa till Mekkah tillsammans med min man, hans föräldrar och hans äldsta brors familj, incha allah.

jobb, karriär och tester

Kort inlägg den här gången, incha allah.

Som alla säkert vet vid det här laget, är jag på desperat jakt efter ett jobb. Jag vill komma ut! Jag vill göra nytta! Jag vill känna mig behövd! Arbetsgivare, fatta det! Jag är en guldgruva! Jag har en bred bakgrund med stor potential. Mina intressen sträcker sig över multipla områden men just därför har jag svårt för att specialisera mig. Ett jobb som för mig in på en bana som jag kan koncentrera mig på och utvecklas inom är precis vad jag behöver och vill ha idag. Jag är pålitlig och söker stabilitet. En person som ni kan satsa på! Vad mera kan ett företag önska sig? Eller är det precis de egenskaperna som företag idag inte vill ha??

Iallafall, en it-relaterad artikel påminde mig om ett karriärforum som hade ett inlägg om personlighetstester där resultatet ledde vidare till yrkesförslag och även rubriken "Famous people of your particular type". Vilka är dessa famous people som är som jag? Jo, inte mindre än "John Bradshaw, Mother Teresa, Nelson Mandela, John Calvin, Nicole Kidman ". Liknelsen med Nelson Mandela är inte helt dum, till en första anblick ser jag väl ut som en terrorist för många, men i mitt hjärta vet jag att det egentligen finns ett fredspris i Oslo som väntar på mig... Kanske jag skulle släppa tankarna om IT-karriär och satsa på att bli fredsförmedlare istället?? Men trots allt, det var Moder Teresa som fångade mitt intresse. Det var ju inte första gången [*] som jag förknippades med henne, precis.

[*] Här skall det alltså vara en länk till ett inlägg som jag skrev för lääänge sedan, och efter en låååång tids letande så kom jag på att det var på mitt deletade myspace-konto som jag publicerade resultatet som jag ville länka till. Det var bara att göra testet på similarminds.com igen och mycket riktigt fick jag samma resultat som förut.

Nähäpp, det blev inte något kort inlägg.

no restaurant

Ja just det. Min man kommer från en traditionell marockansk familj. Han är uppväxt under enkla förhållanden i ett av Rabats mindre rika områden. Traditionella marockanska rätter har stått på matschemat under uppväxttiden. Ost, choklad och glass hör till en oförunnad lyx. Under hela hans liv har han inte ätit så mycket glass som han gjort under den här tiden i Frankrike... Jag vill gärna nu påpeka att vi inte äter så mycket glass som det kan verka, jag äter mera glass under de korta perioder jag är hemma på kobben än vad vi äter under största delen av året här. Själv tycker jag om mat från hela världen och även om jag lagar mycket nordisk mat så ingår även indiskt, mexikanskt och mellanösterninspirerad mat på schemat. Och nordafrikansk, så klart. Igår blev det en italienskinspirerad maträtt med pasta, pesto, kyckling och fetaost. Fetaosten introducerade jag för länge sedan, den blev direkt omtyckt. Igår var pesto den nya ingrediensen, även den omtyckt. Det tacksamma med min man är att han verkligen gillar att prova på nya maträtter, så han är mer än positiv för var gång jag kommer med något nytt och exotiskt. Jag fick igår höra att han ju inte behöver gå till någon restaurang för att få variation och prova på nya maträtter då jag alltid (ofta iallafall) kommer med nya maträtter och ingredienser som han aldrig hört talas om. Så, kanske jag borde börja laga tagine varje dag istället. Jag vill ju gärna någon gång nu och då njuta av lyxen att få maten serverad och disken omhändertagen... :-) Fast jag ser ändå fram emot dagen då jag får servera min man soltorkade tomater....

recept

Efter fyra timmar lämnade vi Prefecture de Police igår, resultatet var inte så bra som vi hoppats på, men det var bättre än vad vi förväntat oss. Istället för fem år så har min man nu ett års uppehålls- och arbetstillstånd i det här landet. Men jag tycker att om man har en appointment så skall man inte behöva sitta och vänta i två timmar innan man blir attended, vilket vi fått göra under de två besök vi gjort på Prefecture... Trots detta så tycker jag synd om de som arbetar där, luften inne på kontoret var i stort sett non-existing och pga det så kom jag hem med en oerhört irriterande huvudvärk som trots två burana (finsk ipren) inte gav vika förrän under natten. Dessutom var jag tvungen att släpa mig upp från soffan och tvinga mig själv att hänga med på arabiska seminariet...

Så, nu över till något roligare. Något som jag faktiskt väldigt sällan skriver om. Något som jag oftast tycker är väldigt roligt. När man har utrustning, ingredienser och utrymme, vill säga. Något jag inte ofta har i det här landet. Vår kokvrå är storlek mini-mini. Ja, mindre än kokvrån på Norra Stationsgatan.. Ja, iklass med kokvrån i Kaskisbacken! :-) Ingredienser är ett annat gissel här.. Något så vanligt som kakaopulver hittade jag enbart på en avlägsen hylla i en av de fem omkringliggande butikerna. Frusna bär fick min man ta med sig hem från en megabutik i köpcentret nära hans jobb. Däremot finns det ett enormt utbud av färdiga kaksmetar och bröddegar i pulverform. Och plättsmet. Eller pannkakssmet, eller crêpessmet, eller vad du vill kalla det (kalla det vad du vill, jag avskyr halvfabrikat -förutom falafel-pulvret). Vad gäller utrustning, när min träslev gick av så fick jag köpa en ny i Sverige eftersom jag inte hittade någon träslev här som var tillräckligt stor och rak i botten. Vad är liksom meningen med en rund träslev? Man kan ju röra hur mycket man vill i kastrullen, men rör man inte i botten så bränner det vid... Och plastslevarna är oftast för mjuka eller för hårda för detta ändamål. :-) Jag har mina favoriter bland köksutrustningen..

Nu över till recepten, som jag utlovat i rubriken! Jag börjar med en goding som vid första biten blev favorit både hemma på kobben och här i Paris. Det är Maryams frusna osttårta. Jag hade både Philadelphiaost och digestivekex med mig hemifrån, osten skall jag väl kunna hitta någon motsvarighet för här, men digestivekexen är speciella och det enda jag hittar är digestive med chokladöverdrag på utländska hyllan i en butik.. Formen med löstagbar botten skapade jag genom att klippa bort botten på en gammal pepparkaksburk gjord i plast (också den hemifrån), en form med löstagbar botten kostar ca 15e här. Marockaner verkar vara väldigt känsliga för den sura smaken (baserat på flera iakttagelser), så de frusna bären med mycket socker var inte så populärt. Däremot, blandat med vaniljvisp (hemifrån) gjorde dem succé!

En annan efterrätt som jag lagar ofta är Vivis chokladaka. Den är så enkel att göra! Dessutom, när den är mörk så syns det inte att kakan inte är fullt gräddad på ovansidan (då jag ju gräddar på spisen). Gräddas den i ugnen så är den alldeles underbart god. Och fortfarande enkel att göra! Här är receptet...

2½ dl mjöl
2½ dl socker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 msk kakao

150 g smör
2 ägg
1 dl vatten

Blanda de torra ingredienserna i en skål och smör ägg och vatten i en annan skål, utan att vispa (det är det som gör kakan så enkel). Blanda sedan ner de torra ingredienserna i den andra skålen (jag har sett min kusin sila de torra ingredienserna för att undvika klumpar -min kusin jobbar som konditor), rör så lite som möjligt för att undvika att något går fel med bakpulvret. Häll smeten i en smord form och ställ in den i ugnen i ca 30 min, 175°C.

Jag lagar halv sats då jag lagar på spisen, så att kakan skall hinna genomgräddas innan den bränns i botten. I ugn lagar jag ofta dubbelsats, då kakan lätt går åt. Strö gärna lite pudersocker i fint mönster på toppen av kakan och servera med vaniljvisp, grädde eller glass, eller något annat eller som den är. :-)

När jag senast var hemma provade jag också på att laga en ny muffin. Det blev äpplemuffins med knaprigt kaneltäcke. Jag följde råden som gavs i kommentarerna och hade i lite mindre kanel än vad receptet anger, det blev jättegott. Det märks att jag gillar sötsaker, eller hur? :-)

Nu över till lite ordentlig mat! Först ut är världens enklaste soppa som jag lagar ihop på lite känsla (inte så mycket känsla, eftersom jag vanligtvis inte har känsla när det gäller matlagning, jag måste följa strikta recept för att det skall bli ätbart, så ni kan tänka er hur klurigt det är att lära sig recept från svärmor när hon visar en hög mjöl och lite jäst i handen och sedan skall jag omvandla dessa omått för sju personer till lagom mycket för två personer, ni förstår det katastrofala.. men jag kämpar på). Jag skalar två potatisar och en eller två morötter, skär dem i bitar och lägger dem i en kastrull med lite vatten. Det är viktigt att inte använda för mycket vatten, eftersom soppan då blir för lös. Använd bara så mycket vatten att det täcker grönsakerna. Så lägger jag i lite broccoli och salt ovanpå, smula över en grönsaksbuljongtärning och peppar och eventuellt andra kryddor. Senast hade jag i lite spiskummin, det var jättegott också. Allt kokas till att det är mjukt och mixas sedan med en stavmixer. Om man vill ge soppan en lite mjuk avrundning kan man hälla i lite mjölk eller grädde eller crème fraiche.. Soppan kan också serveras med räkor eller ost eller något annat eller bara som den är. Den här soppan brukade jag ofta laga under Ramadan.

Som sagt, grunden är potatis, morot, broccoli och buljong, sedan får man avgöra själv vilka kryddor och tillbehör man känner för.

En enkel sås som är oerhört användbar är följande.

2 dl crème fraiche
1 gul lök
salt o peppar

Hacka löken och blanda med crème fraiche, smaksätt med salt och peppar. Låt såsen gärna stå en stund och dra innan den avnjuts med t.ex. en avokadohalva eller en bakad potatis eller grönsaksplättar eller blandad med hoummus eller.....

Nu får det vara nog för idag! Jag måste ju plugga lite också... :-)

lite länkar

Bemöt ondskan med goda handlingar, en väldigt god påminnelse från Hanumica på turbanbloggen.

Om farligheten i att blogga från Egypten.

Nu skall jag sova, incha allah! God natt!

snyft

Jag försöker och försöker med att ställa saker till rätta, men ingenting fungerar. Vad mera kan gå fel idag?

Jag har pratat med Svenska Skolan i Paris, jag tänkte att de kanske kunde behöva lite extra hjälp med vikarie eller assistent eller vad jag nu kan hjälpa till med. Jag har ju ändå undervisningserfarenhet och ungdomsledarerfarenhet. Men nej då, jag har inte studerat pedagogik och har således ingen behörighet (men jag skulle ändå skicka in cv + personligt brev, ifall något datarelaterat som jag kunde hjälpa till med skulle dyka upp).

Jag har besökt banken (sedan vi flyttade från Reims så har jag inte haft den förmånen att kunna göra bankärenden på spanska, men idag gick det faktiskt rätt okej på franska) i ärendet att 1. göra namnändring 2. fixa kontoutdrag. Namnändringen är typ gjord på några ställen i systemet. Att mitt förnamn slutar på e och inte a sade jag till om redan när vi öppnade bankkontot och idag förklarade jag att det är väldigt vanligt att man inom islam inte tar sin makes efternamn utan behåller sitt egna efternamn, därför heter jag inte Sa... Se...... utan bara Se....... Trots detta står det fortfarande Sa... Se...... Ch......a på mitt kontoutdrag. Som för övrigt enbart sträcker sig till 25 januari och inte har med ens hälften av de transaktioner till kontot som jag gjort. Istället har jag ett inofficiellt papper som enbart får användas internt på banken där min totala summa står. Tror inte det accepteras på onsdag. Buhu. Fast tjejen på banken är iallafall jätte hjälpsam och gullig. Hon pratar tydligt och ler stort åt mig. :-)

Jag har idag kommit ihåg ett papper som jag borde skickat in för någon vecka sedan. Orsaken till att jag inte gjort det är för att jag på det pappret återigen har fel namn och heter S.... S..... :-) (Alltså på pappret står mitt första namn och min mans efternamn, men jag använder mitt andra namn och mitt efternamn). Så när jag ringer och presenterar mig (på franska, för övrigt!) med helt andra namn än de som de har i systemet blir killen helt paranoid och vill veta min mans namn och vår adress. Det är väl inte mitt fel att dem inte kan skriva av alla mina namn som de står i passet, utan att också börja hitta på en massa namn åt mig! Meningen med telefonsamtalet var att ändra dessa namn så att de kunde skicka ett nytt papper åt mig och jag finally kunde få mitt carte vitale. Men icke, efter en massa väntande i telefonkö fick jag veta att jag måste skriva något brev och skicka det till "mitt" kontor här i närheten och sedan måste jag antagligen vänta ännu längre innan ett nytt papper kommer, som jag skall returnera med fotografi (där jag inte vet om de accepterar hijab eller inte) innan jag kan hoppas på det där hälsokortet.

Med andra ord, vi kommer att ha hunnit flytta härifrån innan det här landet fattar vad jag egentligen heter. Att man inte automatiskt får sin mans efternamn när man gifter sig, att man inte automatiskt blir hans ägodel, det finns liksom inte i detta "frihetens och jämlikhetens" land... *morr och gruff*

Nej, efter dagens krigande på ovunna slagfält är det nu dags för mig att ta en dusch. Tvätta håret med diskmedel igen. Mitt specialshampoo för 8e är slut och det blir verkligen ingenting av när jag tvättar håret med vanligt shampoo, håret är som smutsigare efter duschen än innan. Jag minns varför jag "stoppade huvudet i torktumlaren" (morbrors fråga då han såg mig med mina nya fina dreads för några år sedan). Sedan skall jag nog laga en chokladkaka, den efterfrågades igårkväll, så det vore trevligt att överraska. Med tanke på allt annat som blivit gjort med så där halvdant resultat idag så kan jag bara lyckas med kakan, jag kan liksom inte ha flera dåliga resultat kvar att förbruka.

Jag funderade förresten på om jag skulle våga mig på jobbintervjuer på franska.. hujedamig.. men den dagen måste väl också komma och ju förr desto bättre.

iran & uran

Unlike the US and Israel, Iran has not attacked other countries in recent history. [...] In this situation, EVEN IF Iran was trying to develop an effective nuclear deterrence capability IN SELF-DEFENCE, it would be perfectly understandable and perfectly justifiable. [GlobalResearch]

Yep, GlobalResearch har gjort det igen. Sagt sanningen. Om ingen planerar att anfalla Iran så gör det inte så mycket huruvida de har kärnvapen eller ej och så länge som det är en islamisk republik. Ja, ni vet väl att muslimer inte har rätt att starta krig, men vi har rätt att försvara oss.

Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. [Koranen 2:190]

lappo

Det finns en plats på denna jord som är mig kärare än någon annanstans. Det är min mors uppväxtort. Det är min morfars uppväxtort. Det är min morfars föräldrars uppväxtort. Det är Lappo. En liten ö till öster i den åländska skärgården.

Trots öns litenhet, med endast 65 året-runt-invånare, har ön en egen lågstadieskola. Dit kommer barn från inte bara Lappo utan också från Asterholma och Björkö, två närliggande öar. Skulle inte denna skola existera på Lappo, skulle lågstadiebarnen från samtliga öar vara tvugna att varje morgon åka färja till Torsholma, för att gå i kommunens skola där.

Det är just vad Brändö kommunpolitiker nu vill. Det skall "sparas pengar" och därmed skall man inte längre satsa på de unga. 6-åringar skall stiga upp i tidig gryning för att sätta sig på färjan till Torsholma och för att sedan ta taxin till skolan. Hemvägen är inte kortare den heller.

Nej, låt 6-åringarna få gå i skola i närheten av sina hem och när de når högstadieålder kan de ta färjan till Torsholma för att gå i högstadiet. Om de stannar kvar på Lappo/Björkö/Asterholma så länge. Familjer med småbarn tenderar att flytta bort från kommuner där det är långt till skolan... Det vore ju synd om familjen från Asterholma skulle flytta bort, de står nämligen nästan för öns halva befolkning (totalt 19 pers), de är också familjen som drar ner åldersgenomsnittet på ön. De behövs på Asterholma.

Ställ upp för barnen och deras familjer, skriv på namninsamlingen för Lappo Skolas Framtid!

regn

Som jag säkert nämnt tidigare så har det regnat ovanligt mycket i Marocko under denna vinter. Under föregående vecka så regnade det varje dag. Det regnade så mycket att ett område mellan Tiflet, Kenitra och Tanger ligger under vatten efter en översvämmad flod. Ett område som så många andra områden i Marocko, domineras av bönder och jordbrukare. Vatten må vara bra för jordbruket, men inte när åkrarna ligger under vattenytan.

Igår framträdde den marockanske jordbruksministern på tv och berättade att de nu skall vänta (ja, det är ju Marocko vi talar om, där väntar man..) på att vattnet rinner undan. Sedan skall de träffa representanter för jordbrukarna och diskutera (ja, det är ju Marocko vi talar om, där diskuterar man..) om vad som kan göras för att hjälpa jordbrukarna som fått sin skörd totalförstörd. Det är Marocko i ett nötskal, vänta och diskutera. Vad händer sedan?

Min första tanke var naturligtvis att ge dem pengar för den förlorade skörden -det är ju så man agerar hemma i bästa Norden. Men är det egentligen en så bra lösning? Är det inte bara en enkel lösning? Liksom, äh, jag ger dem pengar i present så slipper jag fundera och sedan springa på stan och jaga paket (en lösning jag själv tycker är alldeles ypperlig, i och för sig). Min nästa tanke var naturligtvis att det nog är bra att diskutera och komma fram till något annat som jordbrukarna kan göra för att tjäna in sina förlorade pengar på. Hjälp till självhjälp kallas det i sammanhang där industriländerna ger till utvecklingsländerna.

Problemet med Marocko är att det tyvärr är mycket snack och liten verkstad. Liksom under folkmordet på gazaborna så var det många lovord, högt uppsatta politiker gick i demonstrationer och visade sitt stöd för Gaza. Men vad hände vid politikernas bord? Ingenting. Någon som tog officiell ställning mot Israel? Nej. Jordbrukarna behöver ha pengar idag och imorgon för att ställa mat på bordet till sin familj. Familjen kan inte vänta till nästa skörd på att få mätta magarna. Om det ens blir någon nästa skörd, då många inte har pengar för att köpa in frön och dylikt till en ny skörd.

Det ska iallafall bli intressant att se vad som händer efter väntandet och därpå följande diskussioner.

någon är ute på fel spår

"Turkiets roll som trovärdig medlare i Mellanösternkonflikten [har] fått sig en törn." skriver Lisa Bjurwald på DN.se. Alltså nu kan jag ju ha missuppfattat någonting i ledaren och Bjurwald egentligen försöker säga någonting annat än det hon skriver. Men jag tror inte det. Men jag förstår ändå inte riktigt vad hon menar. Eller så handlar det om att jag inte vill förstå vad hon menar. Själv skulle jag nämligen säga att Turkiet seglat upp som en riktigt trovärdig medlare i Mellanösternkonflikten. Bjurwald borde se över sin omvärldsuppfattning.

misshandel?

Som muslimsk förtryckt kvinna med sjal och gift med en stor och argsint arab* så känner jag ett visst tryck på mig att visa upp ett vackert ansikte utan spår av misshandel. Men det är inte så lätt när jag är så klumpig! Igår kliade det på näsan, i den situationen brukar ju vilken normal människa som helst klia sig, så långt är jag också normal. Mitt problem ligger i att min nagel visade sig vara ojämn och vass och jag lyckades riva mig själv istället för att bara klia lite. Här sitter jag nu med ett två centimeter långt rött rivmärke från ögat och neråt längs näsan.

Andra klumpigheter jag lyckas med är att alltid ha några former av märken på händerna. För någon morgon sedan vaknade jag upp med ett litet sår på vänster tumme, det var rött och det sved. Jag antar att det är någon nagel som varit framme igen, mina naglar är ofta orsaken till såren på mina händer. Men jag förstår inte, nu låter det ju som att jag har världslånga naglar. Det har jag inte. Jag vågar ju knappt klippa dem kortare i rädsla för att det sedan skall göra ont, ni vet hur ont det kan kännas om nageln är för kort... När jag ändå pratar om naglar och klumpighet, märket från när jag sydde mig i fingret har försvunnit från nageln och är i stort sett osynligt på andra sidan fingret nu, al-hamdoulillah.

Ibland har jag däremot tur i oturen. Som den gången då jag gick rakt in i en dörr. (Förstår ni nu att jag inte gärna vill ha några synliga märken, för om någon skulle fråga så skulle de fatta misstankar direkt när jag förklarar vad som hänt, jag menar, hur många syr sig i nageln eller går in i en dörr egentligen???) Jag var hemma hos mamma, det var mitt i natten (och mörkt!) och jag kom från mitt rum. Toalettdörren stod öppen, men inte såg ju jag den... Men al-hamdoulillah, jag fick inte några synliga märken utan var bara lite öm i ansiktet i någon dag efteråt. Tyvärr så väckte jag ju mamma, däremot.

* Jag hoppas ni förstår, kära läsare, att inledningen var fylld av ironi och spelar på fördomar. Min man är den absolut ljuvligaste mannen som finns, ja, han är rent av lite föör snäll med mig ibland...

ni vet vad jag tycker om svensk media och detta gör ingenting bättre

Det jag gjorde var att mejla ut inbjudan till en stor förläsning som hålls på konstfack med temat ”Islam och mänskliga rättigheter” till olika redaktörer, i inbjudan skrev jag vikten av dialog och hoppades på att de kunde delta. Jag fick inte ett endast svar. Senare valde jag att skriva ett mejl där jag utgav mig för att vara en förtryckt tjej som blev hotad till livet av sin far och bröder.

Det tog inte ens 5 minuter förens en journalist ifrån Metroredaktionen skickade mejl och bad mig ringa upp dem. Detta är bara ett exempel på hur media jobbar.

--Utdrag ur en intervju med Mehrako Masifi gjord av Mohamed Omar, hela intervjun kan läsas här--

vindstilla och skrikande kråkor/skator/eller-vad-det-nu-är-för-fågel är allt som finns utanför mitt fönster*

Idag har jag varit ovanligt flitig med studierna! Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. :-) Innan jag sätter risgrynsgröten (javisst lagar jag exotisk mat!! annat än lham lhoul och vad det nu heter allt som syster Zahra hittar på) på spisen så vill jag däremot kommentera "ovädret" här i Frankrike. Igårkväll blåste det upp lite, men några orkanvindar på 39 m/s har jag då inte märkt av... Det är alltså inte så farligt som det skrivs, vill jag meddela! Inte förstår jag heller att flygplatsen skulle tvingas stänga. Det handlar nog mera om att killarna och tjejerna ville ha lite ledigt, tror jag. :-)

* jo, så har jag ju fortfarande den där trädgården här utanför också. igår lät det dessutom som att någon bil krockade med en annan, men smet iväg så fort som möjligt. jag vet inte riktigt vad som hände..

Imam i Finland.

Surfade runt på youtube och hittade lite intressanta videoklipp, bla uppdagades det att vår president Tarja Halonen har visat sig på både arabiska och engelska Al-Jazeera ett flertal gånger... Anyway, jag hittade följande klipp med intervjuer från några olika imamer, däribland vår Ahmed "the pizza-guy" (mannen med kostym är alltså "vår" -Zahras och min- moskés imam, fast jag fattade nog aldrig att han agerade som imam utan snarare var han väl bara president för föreningen eller liknande? anyway..). Som alla vet så är ju min finska lite skraltig, så jag undrar att vad svarar mannen egentligen på frågorna om hijab och månggifte? Jag hoppas att jag inte förstår honom, om vi säger så.

Romario...

En artikel som försöker göra klart i vad som egentligen hände under natten till 18 oktober 2008. Natten då Ahmed Ali mördades med knivhugg i ryggen vid E4:an vid Kista. Må Gud förlåta Ahmed hans synder, acceptera hans fasta och böner och belöna honom med jennah.

Vad var det egentligen som hände den där natten på den där avfartsvägen? Det är inga raka spår, inga tydligheter. Några är ibland vänner, ibland ovänner. Droger och annan brottslighet. Respekt och makt. Ett liv jag så väl känner igen, ett liv av virr-varr och annat skumt. Al-hamdoulillah, det där ligger bakom mig nu. Ya Allah, vägled våra bröder och systrar bort från denna livsstil och in på den rätta vägen. Ameen.

hamnarbetare

Det är alltid lika kul (not!) när någon ny besökare hittar till bloggen och lämnar en "lätt" rasistisk kommentar som jag sedan mödar mig att svara på, utan att kommenteraren hittar tillbaka till bloggen och läser mitt svar. Fast det är klart, ganska ofta så orkar jag inte ens bry mig om att svara på de där rasistiska kommentarerna om de inte gör så mycket annat än är rasistiska.

Några som annars vet hur man hanterar rasister är de sydafrikanska hamnarbetarna. En händelse som givetvis inte rapporteras i västerländsk mainstream media (när jag skriver att media inte talar om något ämne så får ni läsare gärna lämna en kommentar ifall ni sett någon artikel om ämnet, jag är faktiskt inte allvetande). De sydafrikanska hamnarbetarna borde väl om någon veta vad apartheid innebär. Jag tycker att de väldigt tydligt visar vad de tycker om apartheid, när de vägrar att lasta av varor från ett israeliskt ägt fartyg. Om det ändå fanns flera män och kvinnor lika modiga som de sydafrikanska hamnarbetarna... Må Gud belöna dem!

PS. Jag tycker också att vi och våra länder borde följa sydafrikanernas uppmaning och ställa upp lika mycket för palestinierna som vi och våra länder ställde upp för de svarta i Sydafrika under aparheid regimen.

förtryck

Folk förfasar sig över att när polisen åker in i Rosengård så måste de ha en extra patrull med sig som vaktar den första patrullens bil. De förfasar sig också över stenkastning och annat gruff som förekommer. Men är det nu så konstigt då? När sådant här fastnar på band, så kan man vara säker på att det också förekommer då kameran är avstängd. Stenkastning är väl då en ganska mild reaktion från en hop frustrerade ungdomar. Frustrerade därför att ungdomarna i Rosengård har världen emot sig. De har världen emot sig för att ingen förväntar sig att ungdomarna från Rosengård kan prestera annat än gruff. Det skrivs "utredningar" om Rosengård som enbart innehåller politiska åsikter, allt för att den självhatande invandraren (uttryck omgjort från "självhatande jude" - ett uttryck som används av sionisterna för judar som är emot Israels framfart och sionism) till "demokratiminister" skall få utdela några sparkar till på dem som redan ligger ner. För tusan, ge ungdomarna i Rosengård en chans! [1] [2] [3]

Carl Bildt har ju äntligen tagit bladet från munnen och uttalat sig om den illegala blockaden som Israel har lagt över Gaza. Bildt menar att blockaden borde lyftas och att gazaborna borde få en chans till ett normalt liv. Detta fick Bildt ur sig efter att ha besökt Gaza. Bättre sent än aldrig, som jag så ofta brukar säga. (Tyvärr har jag ingen länk till artikeln som berättar om Bildts uttalande, jag läste det igår, men det finns på DN någonstans.) Men vad spelar det för roll vad en fjuttig liten utrikesminister uppe i kalla Norden säger?? Israel gör ju precis vad de vill ändå. Till exempel fortsätter de med att hindra alla fartyg att ta i land i Gaza. Fartyg som enbart innehåller hjälpsändningar till de civila. Kriget har upphört, men konflikten fortsätter i det tysta. Så länge Israel vägrar lyfta blockaden så har Hamas rätt att försvara sitt folk.

Ute lyser solen och himlen är klarblå, men jag måste fortsätta plugga nu!!

Islamistisk radikalisering - اهلا و سهلا

Mohamed Omar har skrivit ett intressant inlägg där han kommenterar sitt framförande i SVT Aktuellt (om Rosengård från 15:40 på bandet).

Vad gäller islamistisk radikalisering i Rosengård och Sverige så kan jag bara säga att jag hoppas den ökat. Vad gäller mig själv så kan jag säga att för varje bror och syster som kallsinnigt mördas så blir jag allt mera islamistisk radikal. Nu är det upp till er att stoppa denna radikalisering, om ni tycker den är så hemsk. Stoppa mördandet av mina bröder och systrar, så stoppas även radikaliseringen. Angrip problemet i roten istället för att knipsa av några kvistar.